tisdag 4 juni 2013

Botaniskt självporträtt ... eller nå’t


Helt solokvist och utan glöd,
(Ack, den som ändå vore röd!)
med tanig kropp
och vissnad knopp
du vacklar utan stöd.

Knappt har du hunnit slå dig ut,
förr’ns spänsten lika fort tar slut.
Stick inte opp!
Du är en flopp,
med skott helt utan krut!

Vem tror du att du är, din fan?
Nå’t annat än en skör tulpan..?
Som klätt sig stolt
i solgul kolt
– för död re’n tredje da’n.

Tänk genast om, tänk sedan rätt!
Det krävs ju blott ett uns av vett,
att inse att
det blir rätt platt,
ett liv utan bukett.

5 kommentarer:

  1. Av någon anledning kom jag att tänka på att jag jämt brukar säga att tulpaner är snygga även när de håller på att vissna.Visst är det kul att slänga ihop ett poetiskt mästerverk ibland? Jag gör det lite då och då, inte bara till 50-årsdagar och liknande. Och du,strålande idé att sälja fröplantorna. De brukar ha en strykande åtgång. Jag har sålt diverse plantor för 15-20 SEK stycket.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
  2. Japp, bukett måste man ha då och då och då kanske det raknar lite i livet och känns lite bättre. Hoppas det.
    Agneta

    SvaraRadera
  3. Fast just nu gillar jag mina tre små vaser, där man sätter en blomma i varje...
    Kram härifrån, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåjo, det kan jag nog hålla med om att blir snyggt. Det här var väl mera tänkt som en allegori.

      Radera
  4. PERFEKT! Så där känner man sig ibland, fast just idag känner jag mig mer som en istapp - det är bara +13 och blåser isande vind. Igår var det +24 och i förrgår +28 som man har blivit litet bortskämd!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!