Botaniskt självporträtt ... eller nå’t

Helt solokvist och utan glöd,
(Ack, den som ändå vore röd!)
med tanig kropp
och vissnad knopp
du vacklar utan stöd.

Knappt har du hunnit slå dig ut,
förr’ns spänsten lika fort tar slut.
Stick inte opp!
Du är en flopp,
med skott helt utan krut!

Vem tror du att du är, din fan?
Nå’t annat än en skör tulpan..?
Som klätt sig stolt
i solgul kolt
– för död re’n tredje da’n.

Tänk genast om, tänk sedan rätt!
Det krävs ju blott ett uns av vett,
att inse att
det blir rätt platt,
ett liv utan bukett.