Den vita liljetulpanen 'Sapporo' har blivit en av mina favoriter. Varför köpte jag inte fler lökar av samma sort?!
Trappstegen upp till husets terrass/entré får även i år tjäna som blomsterbrädor för alla pelargoner och lite det ena och det andra. Den här namnlösa lilla vännen är jag speciellt glad för, för dess mor fick jag av snälle grannen R på våren 2011, när Glaspalatset var nytt. Detta är ett blommande bevis på att jag i år lyckats övervintra några av mina pelargoner!
I Glaspalatset börjar det röra på sig lite grann. Mina egendrivna tomater – röda och gula körsbärstomater, en röd bifftomat och en ”svart” dito, 'Black Russian' – växer riktigt bra i sina lådor. Detsamma gäller växthusgurkorna, som delar växtplats med frösådd chili, och mandelpotatisen jag driver i hinkar. På skoj har jag några jordgubbar i krukor den här gången, bara som jämförelse med dem jag har på friland.
En annan sak jag fick när Glaspalatset var nytt var en planta ricin av väninnan M. Den gick faktiskt i blom och jag tog tillvara fröhusen. I år sådde jag några av fröna och har därför egna ricinplantor på gång. Kul! De kan bli jättelika saker under en enda sommar, men de är jättegiftiga också. Jättejättejättegiftiga, faktiskt. Inget för barnfamiljer.
Tidigare i vår skrev jag att jag nu för allra sista gången har sått dill här på gården. Den har aldrig velat sig någonstans förut, men nu, när det är sista chansen, tycks det gå vägen. Typiskt, va?
I ett av mina äppelträd, det av dem som är allra närmast sin hädangång, har jag låtit murgröna och skogskaprifol klättra upp. Den förstnämnda verkar dessvärre ha kilat vidare själv under den gångna vintern, men kaprifolen lever och går nu i blom. Av rosenvialen, som också ska finnas vid trädets fot, syns icke ett spår :o/
Vad som inte heller verkar ha överlevt den evighetslånga vintern är wisterian, blåregnet, jag kostade på mig ifjol våras. Inte en tillstymmelse till bladanlag så långt ögat når. Men skrapar man lite lätt längst ner på stammen är det faktiskt grönt som kommer fram. Tror ni att jag vågar hoppas på att den kommer igen..?
Ja det var snygga tulpaner.Mina har inte kommit upp så bra i år väntar å ser hur dom blir.Häftig geting det är kul att se hur dom jobbar frenetiskt å gnager.Hoppas att livet känns mer possitivt för dig nu när det blommar för fullt hos dig.Jag bloggar inte så ofta nu min dator har inte flyttat med mig ännu.Här är det högsommarvärme varit nu i flera vecka,första dagen det regnar så det blev hem å tvätta.Tusen kramar till dig
SvaraRaderaNåjo, nog blir man ju lite lättare i själen när naturen är så frikostig med sina gåvor den här tiden på året. Men den rådande värmeböljan tar musten ur mig ... *puh!* Det blir tungt att vara, när man måste gå i långbent och -ärmat i hettan :o/
RaderaKram tillbaka och en tillönskan om en riktigt underbar norrlandssommar!
Åh, vilka tulpaner! Jag älskar både formen och färgen på dom!
SvaraRaderaTypiskt det där med dillen... Vi har ett oxel-träd, som vi hade bbestämt oss för att ta ner i år, eftersom det var nästan heldött i fjor, men nu kommer det nya blad...
Jag skulle låta blåregnet stå kvar, dom verkar slå ut senare än gamla etablerade, dom första åren!
Må så gott, kram, Monica
Visst är dom läckra, dom vita liljetulpanerna? Hade jag vetat hur läckra de blir i verkligheten hade jag plockat på mig åtminstone 2-3 påsar till när jag skaffade dem.
RaderaJag får sätta min lit till er med erfarenhet av blåregn och hålla tummarna för att det trots allt finns livskraft i slingerpinnen, som f.n. ser väldans så död ut. Just nu orkar jag ändå inte gräva upp den ...
Hej Nina, hoppas du har en bra dag idag.
SvaraRaderaHär nere lyser solen efter två dagar med si så där väder.
jag tycker också om liljeblommande tulpaner, har själv några rosa-röda sådana.
Dill har jag aldrig lyckats med, den blev alltid gul och ful.
Jag tycker du ska låta blåregnet stå kvar, kanske det tar sig. Den stränga vintern har säkert satt sina spår, men det är ett seglivat släkte.
Blev lite snopen när jag läste att du också planterat myskmadra, en underbar liten växt.
Det ser fint ut i glashuset, roligt att det händer något. Mina tomater som jag i år köpte som små sticklingar har satt en ordentlig fart nu och har många fina blommor.
Får se om det blir en ordentlig skörd såsom i fjol.
Ska iväg till min "växtleverantör" och förse mig med lite nya växter. Jag har lite plats där det gapar tomt :)
Hälsningar ifrån oss båda
Jotack, det har väl varit en sisådärdag, med ett läkarbesök (vad annars?) som inbegrep provtagning medelst stans från det misstänkta psoriasisutslaget. Fortsätter det så här, med så här täta "provborrningar", kommer jag snart att gå att förväxla med ett torrlagt oljefält.
RaderaDill är ett eländeskapitel :o( Hur kan det vara så svårt att lyckas med dill, av alla grödor?! Och än ropar jag inte hej. För även om den ser frisk och frodig ut just nu, så är detta ingen garanti för att den är det om några veckor till. Gul och ful låter obehagligt bekant.
Nu är ni så många som sagt att jag inte ska ge upp hoppet om min wisteria, så jag får allt börja tro på er. Men det skulle väl i och för sig inte förvåna mig om den faktiskt har kilat vidare; i så fall helt i linje med hur det går med allt annat i mitt liv.
Jag började faktiskt flina när jag läste din blogg och fick syn på myskmadran. Tvillingsjälar, huh..? ;o)
Så kul att dina tomater drar iväg nu! Det har mina också börjat göra och jag häpnar lika mycket i år som alla år tidigare över att det ur ett enda litet frö kan bli något så stort och välvuxet på bara några veckor. Hurdan skörd jag kommer att få är däremot ett helt annat, ännu oläst kapitel. Ifjol blev det inte mycket med någonting, och jag minns med avund hur mycket tomater ni kunde plocka, och utomhus dessutom.