tisdag 15 oktober 2013

Både det ena och det andra

DET HAR VARIT lite onödigt mycket byråkratibabbel på sistone, det erkänner jag villigt. Så för att ni inte ska få för er att jag snöat in totalt tänkte jag berätta, att i lördags hade jag och kompisen A en heldag med mjölksyrning av grön- och rotsaker. Det är något jag aldrig gjort förut, så det var himla kul. Mycket riva, strimla och tärna, men vad gör väl det när man har trevligt sällskap?

Om några veckor infinner sig sanningens minut, då det är dags att prov­smaka och avgöra om det lyckats eller ej.


Och mitt i allt papperskrigiskt elände har jag till slut slagit till: Ruckel­häxan har utrustat sig med en helt ny bärbar dator! Hej vad det går jämfört med den gamla ThinkPaden, som ljutit bildskärmsdöden, och i förhållande till den >10 år gamla stationära, f.d. arbetsdatorn!

Finansieringen kommer inte heller att innebära den havregrynsgröt-och-knäckebröd-diet jag räknat med, eftersom det med posten idag kom ett besked om att jag tydligen osökt tilldelats ett litet lit­te­ra­tur­sti­pendium för ”60+ och singel”. Som en skänk från ovan, det kan man verkligen säga.


Men självfallet infann sig per omgående ett nytt problem. En hel del mjukvara går inte att installera i det nya operativsystemet och det­samma gäller min flatbäddsscanner :o( Jag blir m.a.o. tvungen att även i fortsättningen köra Photoshop m.m. på den gamla ångmaskinen.

För att förenkla filöverföring till nya burken, som har inbyggd Blue­tooth, skaffade jag en s.k. dongle till den gamla. Installerade imorse och trodde att saken var biff – även om meddelandet som avslutar installationen måhända var en smula kryptiskt:


Men någon biff blev det inte. Inte ens en liten köttbulle. Jodå, båda datorerna hittar varandra, men ingendera tillåter ”intrång” av den andra med mindre än att jag tillhandahåller någon sorts iden­ti­fie­rings­nyckel. Jaha, och den nyckeln, var f-n hittar jag den då?! Halva dagen har gått åt till det här, men någon nyckel har jag inte fått till.

Fler än jag som hatar struliga datorinstallationer ..? Förr om åren har jag tagit sånt här med jämnmod, men nu är det bara att inse: I’m too old for this kind of shit!

13 kommentarer:

  1. Stort grattis till stipendiet! Vilken ära!
    Hoppas att det ordnar sig med datorinstallationen - jag avskyr sånt - det ska bara fungera...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Gunilla och Monica:
    Tack, tack, men det är inte så mycket att gratulera för. Det här stipendiet är ett sådant som automatiskt delas ut till författare som publicerat något under föregående år. Jag hade bara glömt bort att det fanns en sådan rutin, så meddelandet kom lite oväntat - men icke desto mindre mycket lämpligt.

    SvaraRadera
  3. Ibland tror jag att jag blandar ihop Facebook och bloggen och trycker på return när jag skrivit en kommentar här på bloggen. För jag vet att jag hade skrivit en.
    Nåja, jag hade gratulerat till stipendiet och så hade jag skrivit om två böcker. Det ena var "Kaffe med rån" som skulle vara en rolig och lite spännande bok. Det hade jag kanske tyckt om boken varit 100 sidor kortare. Nu hann den bli långtråkig mellan varven. Ingen bok man behöver läsa om jag får säga vad jag tycker.
    Nu läser jag "En man som heter Ove" och är väldigt förtjust så här långt. Den boken har en halt annan kvalitet.
    Nu ska jag klicka på Publicera och hoppas att mottagaren godkänner min kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, tackar :o) "En man som heter Ove" har jag faktiskt tänkt kolla om bibban har som ljudbok, för det är fler som talat gott om den. Själv har jag just lyssnat färdigt på Lasse Berghagens "Flakmopedisten". Den var bättre än jag väntat mig och Lasse är en av få som gjort en författaruppläsning som jag stått ut med att höra. Underhållande är han också, karln.

      Vart din eventuella tidigare kommentar fladdrat iväg vet jag inte. Här i omgivningarna har den då inte synts till, varför jag var väldans snabb nu med att trycka på "Godkänn" ;o)

      Radera
  4. SOM TUR ÄR, har vi en duktig kille i vår radio-TV-databutik som är duktig på alla överföringar och byten. Det enda besvärliga med honom är att han har en lååååång kö av äldre damer (och en och annan herre) som väntar på hans tjänster.Och vad härligt att ett stipendium dimper ner i brevlådan som motvikt mot alla räkningar och andra tråkigheter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack ja, den som ändå hade tillgång till en sån kille ... Efter X antal timmar igår, då jag provat alla tänkbara och otänkbara varianter på installationer, inställningar och nätverk, kontaktade jag försäljaren av dator och dongle. Inte mycket värt. Svaret var, att han egentligen inte kan något om det här med Bluetooth. Kvar på ruta ett med andra ord :o(

      Så det oförutsedda stipendiet kom mycket lägligt, när dagen i övrigt hade varit total-B till sin natur.

      Radera
  5. Ett stort grattis till stipendiet!!!
    ...det kändes bra att läsa och glädjas över att du fått en framgång!
    Och det där med datorstrul känner jag alltför väl till...huga vad man har ägnat många timmar åt att försöka få till saker och ting...är det inte installationer så är det uppdateringar och jag vill ju gärna sitta och kolla vad som händer så jag vet vad som dyker upp på skärmen om det börjar strula...ibland tar de där jäkla uppdateringarna evinnerlig tid...jag hatar när det strular...kan ju förstöra humöret för flera dagar framåt när det inte funkar som det ska! Men just nu funkar allt som det ska! :-)
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha, du okända :o)

      Men en medgång föder som alltid en motgång. Idag kom det mindre rolig korrespondens med posten, så det relativt sett goda humöret från igår har lika snabbt slagit över i åskväder. Jag säger bara en sak: försäkringsbolag. Det borde räcka som förklaring.

      Ha en fin dag själv, vem du nu än är!

      Radera
  6. Amen va f....det var ju bara lilla jag från Nypan jö...Steffe...glömde!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jag gissade faktiskt på det, men säker kunde jag ju inte vara ;o)

      Radera
  7. Vad trevligt att få en sån överraskning. Jag har tur som har ungdomar som fixar uppdateringar å sånt. men dom blir ganska less ibland på mig.Kram på er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, den här typen av överraskning var verkligen varmt välkommen. De har ju annars för vana att vara av den mindre roliga sorten numera.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!