Formbart, i varierad grad

EN TID EFTER att jag fyllt femtio fick jag av goda vännerna M & P ett par knallröda IKEA-bakformar med non stick-yta i försenad present. Av någon obegriplig anledning har jag inte tagit dem i bruk förrän nu. Dumt, för att inte säga korkat! Bättre brödformar kan man nämligen inte hitta. Slut på penslande, slut på inklädning med bakplåtspapper, bara rätt i med degen. Och beskåda vilket suveränt resultat:

Inte fullt lika formbart ter sig det förslag till förlagsavtal som jag fått mig tillsänt. Hur kul det än skulle vara att få klä upp Solveig i riktiga, hårda pärmar och ett glättat omslagspapper, så lutar det mer än det namnkunniga tornet i Pisa mot att mitt svar på frågan: ”Deal or no deal?” blir det sistnämnda. För se, nå’n jävla måtta med ens fri­kos­tig­het får det faktiskt vara!

För denna, i mitt litterära moderskap, nypptäckta integritet har jag till och med belönat mig själv med ett fång solgula tulpaner. Det kan san­nerligen behövas, för där ute tar det i med runt 17 m/s i byarna, ligger nyfallen snö på marken och kommer ner mera av den varan. Me no like sådana här meteorologiska bakslag :o(