torsdag 22 maj 2014

Fan också.

DAGS ATT SNURRA på naturens eget rouletthjul igen, för igår fann jag den, årets första fästing. Mitt på höger nyckelben hade den hunnit bita sig fast innan jag upptäckte att jag hade besök.

Bar den på borreliabakterier eller inte ..? Eller kanske rentav TBE? Spänningen är oliiidlig.

GMT +2:00 = 09:15
Sparat i följande arkivlådor: ,

10 kommentarer:

  1. Susie på Stjärnarve...22 maj 2014 kl. 15:11

    Så vackert bildcollage!
    För två månader sen fick Santos sina första, så då blev det halsband direkt. Den här veckan har han haft massor på sig, men bara en satt fast och det var alldeles nyss. Han hade i morse en som kröp - den hittade jag - och när Rolle var ute med honom hade han två till som kröp. Peppar, peppar har vi dock inte haft några på oss! För är det något jag HATAR så är det fästingar. Jag kan knappt ta bort dom från Santos när do kryper. Usch!!!!!
    KRAM
    från badnymfen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina/Stjärnkraft23 maj 2014 kl. 08:28

      Jominsann, fästingar är ett otyg. Jag vande mig visserligen vid att hantera dom små äcklen under alla år jag var hundägare, men lik förbannat avskyr jag dem av hela mitt hjärta. Som tur är, är jag ingen större fästingmagnet. Ett par, kanske tre, per sommar är vad jag brukar råka ut för.

      Simma lugnt! ;o)

      Radera
  2. Monica22 maj 2014 kl. 15:40

    Fy för fästingen, men vilken blomsterprakt!
    Hoppas verkligen att fästingen inte bar på någon sjukdom!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina/Stjärnkraft23 maj 2014 kl. 08:32

      Den här årstiden, senvår eller försommar, vilket man nu väljer att kalla det, är den i mitt tycke fagraste tiden här på Åland. Grönskan är fortfarande skir, men mängder av blommor ståtar med fräscha färger och i stor myckenhet.

      Fästingfanskapet hann nog inte sitta så länge innan jag kände av den (klådan), så statistiskt bör den inte ha hunnit överföra något sjukdomsalstrande. Fast jag har ju i.o.f.s. haft borrelios ett par gånger tidigare utan att jag haft det för borrelios typiska, ringformade utslaget. Så, tja, vi får väl vänta och se :o/

      Radera
  3. Cici22 maj 2014 kl. 21:03

    Den sortens spänning kan man gott undvara! Härliga, vackra blomsterbilder. Är det en vallmo, den där blå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina/Stjärnkraft23 maj 2014 kl. 08:35

      Japp, jag ser nog hellre en bra thriller på dumburken, det är det inget att snacka om!

      Det blå är inte en vallmo, nej. Det är en av mina anemoner, som enligt försäljaren vid inköpstillfället klassades som "inte härdiga här". Det var för sex år sedan, tror jag :o)

      Radera
  4. Monkan22 maj 2014 kl. 23:22

    Underbara bilder på dina blommor.
    Jag har också fått mitt första bett, i knävecket. Det kliade så in i.... Än så länge ser det inte ut som om den bar på borrelian. Jädrans djur, tyvärr tycks de älska mig, C får aldrig några bett.
    Kramen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina/Stjärnkraft23 maj 2014 kl. 08:37

      Knävecken är de vanligaste platserna för mig också, men ibland är det någon förvirrad stackare som väljer att borra sig in t.ex. mitt på ena skinkan eller som nu, i den tunna huden över nyckelbenet.

      Förr, innan mina brister på C- och D-vitamin korrigerades, fick inte heller jag några fästingar. Nu är det sedan några år som om jag blivit ett mer attraktivt bytesdjur för dem, eftersom de hoppar på mig t.o.m. i min egen, kortklippta trädgård :o/

      Radera
  5. Ölandsvindar24 maj 2014 kl. 08:58

    Jaa, kanske skönt att man är attraktiv för några i alla fall! Fästingar har jag sluppit hittills och myggorna är inte så förtjusta i mig. Fick nog en förklaring till det häromdagen när jag läste en artikel om att vindruvor innehåller massor av insektsgifter. Jag som frossar i importerade vindruvor hela vintern! Är jag förvandlad till en giftpinne??!!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina/Stjärnkraft24 maj 2014 kl. 11:24

      Isch, så där vill man inte ens tänka ... Men, hehe, jag borde kanske satsa på att käka mer vindruvor? Pest eller kolera, du vet.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)