torsdag 8 maj 2014
Lite upp och lite ner
HELA VINTERN HAR det legat tre granstörar och väntat på gården. Väntat på att våren skulle komma, så att jag kunde gräva ner dem. Nu är det gjort och humleplantorna, som väntat i en tillfällig bostad, har tagit plats vid deras fötter. Nu ska det bli spännande att se hur mycket en planta växer på en säsong :o)
På ena sidan av Rucklet har det alltså gått upp, men samtidigt har det på den andra gått ner. Närmaste grannen och jag enades redan för mer än ett år sedan om att glesa ur bland träden på tomtgränsen. Nu är det gjort och jag har måst köpa en ny ked till motorsågen för att så småningom kunna kapa ner alla stammar och grövre grenar till ved.
Men vart ska jag sätta veden?! Förrådet som byggdes ifjol är redan knökfullt efter fjolårsfällningen av mina två jättegranar.
*suck!*
Och ute är det inte bara kallt, det är vått också. Kallt och vått på samma gång, me no like. Men en blomma har det i alla fall slagit ut på den mindre varianten av vårkrage! Som den sol som gömmer sig bakom täcket av regnmoln står den där och lyser i sin ensamhet. Den större varianten av vårkrage låter dock vänta på sig.
Till min fröjd har den stora styvklematis jag planterade ifjol klarat vintern, blivit nedklippt och börjat växa, kölden till trots. Men ska det för sjutton gubbar inte bli vår på riktigt snart ..?
På ena sidan av Rucklet har det alltså gått upp, men samtidigt har det på den andra gått ner. Närmaste grannen och jag enades redan för mer än ett år sedan om att glesa ur bland träden på tomtgränsen. Nu är det gjort och jag har måst köpa en ny ked till motorsågen för att så småningom kunna kapa ner alla stammar och grövre grenar till ved.
Men vart ska jag sätta veden?! Förrådet som byggdes ifjol är redan knökfullt efter fjolårsfällningen av mina två jättegranar.
*suck!*
Och ute är det inte bara kallt, det är vått också. Kallt och vått på samma gång, me no like. Men en blomma har det i alla fall slagit ut på den mindre varianten av vårkrage! Som den sol som gömmer sig bakom täcket av regnmoln står den där och lyser i sin ensamhet. Den större varianten av vårkrage låter dock vänta på sig.
Till min fröjd har den stora styvklematis jag planterade ifjol klarat vintern, blivit nedklippt och börjat växa, kölden till trots. Men ska det för sjutton gubbar inte bli vår på riktigt snart ..?
Sparat i följande arkivlådor:
Trädgård 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du får väl bygga en sådan där tjusig rund vedstapel, som ser ur som ett litet hus, på gården någonstans?
SvaraRaderaRoligt att se "ut" från ditt hus, jag hade ingen aning om att du bodde så nära en väg... jag trodde, att "Rucklet" låg mycket mer ensligt!
Spännande med humlen!
Kram, Monica
Jo, det lutar starkt åt att det måste bli en fristående vedtrave den här gången, om jag inte lyckas frigöra utrymme under terrassen.
RaderaMed storstadsmått ligger "Rucklet" faktiskt mitt i centrum av Mariehamn, även om det sett ur ett åländskt perspektiv är halvvägs ut på vischan ;o) Till gågatan i stan, "affärsstråket", är det t.ex. en promenad på tio-femton minuter.
En humle kan bli 8 meter. Ja vart tog våren vägen det blåser himla kallt.
SvaraRaderaAtt en humle kan bli lååång visste jag nog, men det ska ändå bli intressant att följa hur lång den hinner bli på en sommar. Om det nu blir någon sommar i år, för just nu känns det som våren packat väskan och åkt någon annanstans på solsemester :o(
RaderaJag hoppas att du inte har något fönster bakom de där störarna för i så fall kommer du inte att kunna se något genom dom förrän till vintern. En humle växer MYCKET mer än man tror.
SvaraRaderaHaha! Jo, nog finns det fönster bakom störarna, men de är en våning upp och störarna ska kortas av en halvmeter eller något i den stilen. Vi får väl se hur det går ...
RaderaAha, stor styvclematis, det visste jag inte att det fanns. Jag hade den vanliga när jag bodde i Trosa och den var jag väldigt nöjd med. I dag ska jag pyssla en sista gång med alla mina småplantor innan de förhoppningsvis blir sålda i morgon.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Det var en väninna till mig som skaffade sig den här mandchurican och när jag fick veta hur den ser ut, hur gott den doftar och att den är härdig som bara den, ja, då föll även jag för frestelsen :o)
RaderaHoppas plantförsäljningen går strålande! Annars får du väl måla en skylt, slå ner den vid vägen vid ert hus och ägna dig åt gårdsförsäljning :o)
De där störarna kommer mycket snabbt att bli övervuxna. Jag hade en humleplanta för längesedan som växte så det knakade. Sedan fick jag reda på att man skulle ha två plantor (en hona +hane) ifall man skulle få de fina humlekottarna. Men jag insåg att vi hade inte den perfekta platsen för humle så de ersattes av kaprifol.
SvaraRaderaSå fint ni bodde på er resa till Stockholm, jag förstår att den resan var fin.
jag säger som Monica: en rund fin vedstapel som avslutas med lite takpapp som skyddar mot det värsta regnet, det är fint.
Monkan
Det där med att det ska en av vardera könet har jag hört förut. Jag har satt ner tre plantor (det lär jag säkert på ångra): en helt vanlig som jag drivit själv från en toppstickling jag knep hos en bekant och två guldhumle, som jag fick av en god vän ifjol. Vilka kön de har har jag däremot ingen aning om. Men det lär inte spela någon roll, för inte pollinerar väl två olika sorter varandra ändå, va? Eller gör de ..?
RaderaDet är inte omöjligt att det blir en sån där "bikupestapel" av all körsbärs-, lönn- och häggved, som jag blivit med efter fällningen. Jag gjorde en sån för länge sedan, på bostadstomten jag hade åren innan jag köpte "Rucklet". Det är faktiskt snyggt!
Jo du, humle ´kan bli otroligt stora! I Stockholm hadej ag en som klättrade vid husgaveln på vårt tvåvåningshus. Till slut tog den sig in under takpannarnona. Då grävde jag bort den och en bit satt jag vid vår pergola, som den snabbt täckte. Den andra fick min kusin i Älta och den lever fortfarande.
SvaraRaderaMen jag gillade den så när vi flyttade hit satt jag en i hörnan vid altanen. Men...här växte den så enormt att jag fick klippa den var annan till var tredje dag för att den inte skulle ta över helt. Båda dom här var gulbladiga (s.k. japansk humle) och underbart vackra. Men förra våren grävde jag upp den för jag stod inte ut med den längre, den förstörde altanen helt enkelt. Så fick min väninna Lisa den och på hennes tomt slingrade den sig 8 m förra året - alltså första året på sin nya boplats! Snacka om växtkraft!!
TREVLIG HELG
Susie
Ja, gud hjälpe mig! Risken är överhängande att jag kommer att förbanna den dag jag planterade humle här på gården. Men jag har funderat noga innan jag beslöt mig för var den skulle få växa! Jag ville absolut inte sätta den alltför nära t.ex. äppelträd eller annan vegetation, som den kunde få för sig att svinga sig vidare till.
RaderaNu blir det alltså en rad med störar längs "Rucklets" norra gavel, där det f.n. inte finns någonting i närheten som den kan invadera. Och störarna står en dryg meter från husväggen, så jag bör kunna hålla koll på att den inte skickar ut några tentakler åt det hållet ;o)
Är guldhumle - som utöver en planta helt vanlig humle är det jag har - detsamma som japansk humle ..?
Jag lät en humle klättra på en gammal hägg de visade sej lyckat. Larvjäv..... som ibland spinner in hela trädet vågade sej inte på humlen.
SvaraRadera