Jag pratar naturligtvis om gjutning med betong! Ända sedan ifjol, när jag bland annat gjorde mig ett formgjutet fågelbad, har jag – precis som Gunilla – varit sugen på att göra något av rabarberns häftiga blad. I lördags bar det till och här är resultatet:
Att gjuta med betong är enkelt. För det här projektet behöver du finbetong, lite plast (sopsäckar duger bra), en hink, vatten och något att röra med. Betongen blandar du enligt anvisningen på påsen, hellre lite fastare än för lös.
Bygg upp en kulle av sand eller jord, täck med plast och lägg rabarberbladet med baksidan upp ovanpå. Sen är det bara att klappa på betong. Klappa ordentligt så får du bort eventuella håligheter och var noga med att göra gjutningen tillräckligt tjock. Cirka två centimeter är lagom när man gjuter utan armering.
Mitt fat blev litet för tunt i botten, så efter att jag avlägsnat bladet fick jag ett naturligt avrinningshål. Kanske reparationsgjuter jag fast det, kanske inte. Vill du att fatet ska stå riktigt stadigt planar du ut toppen på betongkullen.
Låt din gjutning torka något och täck sedan med plast, så att det hela inte torkar för fort och spricker. Duscha gärna med lite vatten mellan varven. Beroende på hur tjock betong du har härdar den på 1-2 dagar. Ha tålamod! Vänta hellre lite för länge än för kort tid.
Prisma har givit ut en utomordentlig bok om att gjuta i betong av Malena Skote. Rekommenderas!
Ditt rabarberfruktfat ät jättesnyggt!
SvaraRaderaKram, Monica
Mm ... bortsett från det ofrivilliga hålet blev jag riktigt nöjd själv. Det blir nog fler "rabarbrar" vad det lider, men idag har jag testat en annan variant: att gjuta ovanpå en stor, rund glasskål, för att få en insida som är så slät som möjligt.
SvaraRaderaFin skålform du fick:) Själv tövlade jag till det idag och förivrade mej med vattenmängden, vilket resulterade i för lös gegga och så snipp snapp snut var betongen slut... Hade i minnet att man kan blanda i torv och det torra ihopkrattade gräset var närmast... Spännande att se om det håller ihop.
SvaraRaderaJo, jag gjorde en rätt brant jordkulle :o) Då gäller det att ha preciis rätt konsistens på sörjan, så den inte rinner av helt och hållet.
SvaraRaderaGräset gjorde säkert susen - i alla fall värt att prova! Själv är jag inne på att experimentera med den där minsta sortens lecagrus. Den som man normalt blandar i krukväxtjord för att göra den porösare. Mest för att få sakerna att väga lite mindre, men det blir väl på bekostnad av hållbarheten.
Attans du, vad det är kuul att gjuta, bara man får tummen ur :oD
Visst är det kul (ibland). Jag skulle göra en vacker platta med små porslinsbitar från gammalt porslin ingjutet. Med spänning stjälpte jag upp den och vad blev det? En grå betongplatta utan ett spår av vackert porslin på ytan. Däremot gick det bättre att ta ett helt kaffefat. Då blev det ett litet sött fågelbad.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Haha! Jodu, man får sina överraskningar när man frigjuter. Ibland är de positiva, men nog kan det gå andra vägen också.
SvaraRaderaVi för t.ex. se hur mitt experiment med att gjutan utanpå en rund glasskål kommer att sluta. Vete tusan om jag någonsin kommer att få loss den från betongen igen ...