fredag 29 januari 2010

Ett brinnande intresse

MEN, SÅ MÄRKLIGT ... är det bannemej inte fredag igen? Det var ju måndag igår, känns det som. *skakar förundrad på huvudet*

Idag är det kallt här på ön, –16°. Men att tro att A godvilligt ska ta på sig en mössa till skolan är liktydigt med att tro på påskharen. Det var med milt våld och min bästa bestämda mamma-blick jag fick henne att ens stoppa den i skolväskan.

Det är såna här dagar, när kölden kniper i kindar och knutar, som jag är extra nöjd med att jag låtit installera en braskamin i ”Ruck­let”. Så otät som kåken är skulle jag annars bränna iväg lika myck­et olja på en månad som under varmare förhållanden räcker i tre.

Åsså var det då bonuset förstås: mysfaktorstegringen och fröjden i att få peta in en pinne i den egna brasan. Vem tusiken behöver tv när man kan njuta av lekande lågor..? Det bor nog en liten pyro­man i mig, misstänker jag. Eller så är det helt enkelt den nedärvda mänsk­liga fascinationen av elden. Vad vet jag.

Men braskamin betyder ved. Och ved betyder hämtning ... och hämt­ning betyder huggning, så nu vet ni vad jag ska göra idag. Kanske, men bara kanske, tar jag mig också för att skotta bort lite av snö­mas­sor­na som förmodligen fyllt igen råttgångarna jag åstadkom till in­far­ten och varmkomposten igår.

Brrr på er, allesammans!

(c) Nina Backlund 2010

5 kommentarer:

  1. Fy vad kallt ni har det. En pinne i brasan är härligt, vi fällde ett jätte träd i fjol, det blev en förfärligt massa ved. Numera kan vi inte hämta ved på landet, stugan är såld, så om man inte har egen ved får man köp och det är dyr eldning.
    Det med mössan känns igen.

    SvaraRadera
  2. Hu, jag räknar med läskig kyla här i helgen också. När snön har vräkt ner så har det ju varit lite varmare (ha, varmt?) med bara 3-7 minusgrader. Men nu är termometern på väg ner mot tio igen. Och då är det bara eftermiddag ännu. *hutter*

    SvaraRadera
  3. Som tur är har jag lekt bäver här på gården i somras, så jag har rätt gott om brännbart. Köpa veden vill man inte, det har du alldeles rätt i.

    Och vad är det med barn och mössor egentligen? Jag kan inte påminna mig att jag nååågonsin var lika ”bändig” själv ;o)

    SvaraRadera
  4. Mina ungar tar mössa på sig med hugg och slag, och sen åker den i väskan så fort de gått bakom knuten! Och nej, jag hade inte heller...de var inte tufft...bara kallt!

    SvaraRadera
  5. Ja, det är väl det som är det värsta: man kommer alltför väl ihåg hur det var på ”den gamla goda tiden” ... Men nog attans skulle jag tro att jag tog mössa på mig om det var -16! Att jag sedan gick i träskor med yllesockor mitt i vintern är en helt annan femma ;o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!