EFTER GÅRDAGENS INLÄGG om mina sopiga matvanor började en diffus tanke knattra runt i skallen. Ja, egentligen bottnar den i att A och jag var på sta’n under eftermiddagen och passade på att försöka hitta jeans åt henne på rea. ”Halva reapriset!” på märkesjeans är nämligen ett tillfälle man inte får missa om man är mor till en tonåring. Det är dödsstraff på det. Nästan.
Utbudet av brallor i rätt storlek var som väntat väldigt begränsat.
(Vi pratar Åland nu, inte Stockholms innerstad, så man får vara glad om det dyker upp två, tre plagg på rea.)
Och av de som fanns gallrades snabbt alla par utom två bort.
(Bootcut är tydligen helt out om man är tretton.)
Det mest eftertraktade paret var storleksangivet 29/32", vilket betyder min storlek. Utom benlängden då. Jag får nämligen stickor i rumpan när jag går över en tröskel. Så långa ben har jag ;o)
”Dom här är nog alltför stora” sa jag åt dottern, ”men du kan ju alltid prova.”
(Passar de för övrigt går det ju att kapa benen och fålla, tänkte jag, såväl sömnadskunnig som ekonomisk.)
A in i provrummet, av med vintermunderingen och, hi å hej, på med jeansen ...
... på med jeansen
... PÅ – MED – JEAN – SEN.
Jo, de gick faktiskt på – och jag fick en flashback till det glada 1970-talet. Då låg man på golvet i provhytten på Gul & Blå, med magen indragen, ett stadigt tag om linningen och en assisterande kompis, som kämpade sig svettig för att tvinga fast blixlåset. Marilynjeansens och Pippi-ollarnas förlovade tidevarv ...
Men nu, i nådens år 2010, tänkte jag: Vafalls?! 29/32" men för små?!
Inte undra på att våra barn och tonåringar drabbas av matfixering och bantningshysteri, om de för ett halvår sedan drog barnstorlek 164 cl och plötsligt måste ta steget till 30"! Det är självklart att de tycker att de blivit tjocka! Det skulle till och med jag göra.
Såvitt jag vet är en tum alltid en tum, utom när man räknar om den i centimeter. (Då är den 2,54.) Detta ovedersägliga faktum får mig nu att undra: vad är det som den ifrågavarande jeanstillverkaren uppmätt till 29"..? Inte är det då midjemåttet i alla fall.
*fattar noll*
Vi bestämde oss raskt för att gå hem och laga chokladmousse istället. Man får mycket chokladmousse för priset av ett par jeans. Även om de är på rea.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ahh...Det är DÄRFÖR jag inte kan ha jeans!! ;-)
SvaraRaderaJapp. Mysteriet har fått sin lösning. Kalla mig gärna Miss Marple i fortsättningen ;o)
SvaraRaderaDet är ett tag sedan vi handlade jeans jag och mina killar, men allt känns igen, det var en fasa.
SvaraRaderaJag själv skulle däremot ha ett par för lite sedan, provade många olika fabrikat i min storlek, icke sa Nicke, inte ett ända par satt som de skulle någonstans. Storleksmåtten varierar hur mycket som helst, jag blev skitsur och utan. Härligt att dra på sig de gamla (5 år),supermjuka,formar sig perfekt efter valkarna
Visst är det så! Det finns inget bättre än ett par riktigt rejält inbodda jeans :o) Samma sak gäller dock inte för bomullsnattlinnen (förklaring följer i ett kommande inlägg).
SvaraRadera