En helt vanlig morgon

”GODMOOORGON!” kvittrar Mitt Bättre Jag i mitt öra. ”Rise and shine, upp och hoppa! En ny dag har grytt!”

Jag viker undan en pyttenytte bit av duntäcket, gläntar på ett öga och konstaterar att uschja, det har den. Öppnar lydigt även det andra titthålet och informerar därefter fötterna om att det är dags att tackla det iskalla laminatgolvet. Brrr ...

Någonting landar plötsligt med en duns i sängen. Det är Mitt Inte Fullt Så Förstklassiga Jag, som dinglande med benen över säng­kanten sät­ter sig och filar naglarna. För dagen riggad i ett åt­smi­tan­de, svart fod­ral från Christian Lacroix och knallröda, hög­klacka­de lackskor design Jimmy Choo. Men en liten fånig rosett mitt på, konstaterar jag. Mitt i smällkalla vintern!

*ruskar på huvudet och undrar hur jag tänkte när jag klädde mig så opraktiskt*


”Finns väl ingen anledning att stiga upp, va? A har ju redan gått till sko­lan och du har ingen tid att passa. Ligg kvar, vetja!” ler hon, med ett retsamt ögonkast mot Mitt Bättre Jag.

”Lägg dig inte i det här!” hojtar Mitt Bättre Jag, kavlar upp tröj­ärmarna och viftar lite irriterat med vingarna. ”Det är klart hon ska stiga upp, klockan är ju över åtta!”

”Och..?” svarar Mitt Inte Fullt Så Förstklassiga Jag, och rycker lite lojt på axlarna. ”Vad har det med världsfreden att göra?” Hon skruvar kor­ken av en flaska blodrött nagellack och börjar med utstuderat lugn måla.

”Världsfreden och världsfreden”, säger Mitt Bättre Jag snör­pigt, ”vad har den med det här att göra..? Det som avgör saken är att det är t-i-s-d-a-g. Inte söndag eller julafton, utan tisdag.”

”Ja, ja, och igår var det måndag och imorgon är det onsdag. So what?” Mitt Inte Fullt Så Förtklassiga Jag lyfter händerna och viftar lite med dem för att lacket ska torka snabbare.

”Gör dig inte dum!” fräser Mitt Bättre Jag, och jag ser att hon börjar bli riktigt härsken (vilket märks bäst på att vingfladdret övergår till fullt flaxande). ”Tisdag betyder vanlig vardag, vanlig vardag betyder stiga upp. Fattaru?” Med lyfta vingar tar hon ett hotfullt steg närmare Mitt Inte Fullt Så Förstklassiga Jag och spänner ögonen i henne.

Då reser sig även Mitt Inte Fullt Så Förstklassiga Jag, vecklar ut sina imponerande, kolsvarta flygorgan och sätter händerna i sidorna. ”Var­dag eller helgdag, vad spelar det för roll? Vill mänskan sova ska hon väl få göra det!”

”Ska hon inte!” replikerar Mitt Bättre Jag.

”Får hon visst det!” vrålar Mitt Inte Fullt Så Förstklassiga Jag, och hen­nes svavelosande andedräkt viner över mig som en tryckvåg.

Det är i det skedet jag ger upp. Medan mina båda jag käbblar vi­da­re glider jag tyst ur sängen, fiskar åt mig morgonrocken och flyr till köket och kaffebryggaren. Strax porlar den glatt, men jag kan i bakgrunden höra hur de fortsätter munhuggas. Flaxet av vild­sinta vingar åstad­kom­mer ett kallt golvdrag och jag hämtar ett par ylle­sockor från lådan i hallen. Jahaja, det är alltså en så’n dag idag ...

*suckar*