Lyckan är en loppis

DAGENS VÄDER PÅMINNER om en blöt ylletröja tagen direkt ur kyl­skåpet. Luftfuktigheten pendlar mellan 99 och 100 % och molntäcket ruvar tungt över övärlden. Kort sagt ingen dag man gärna vistas utom­hus. Därför satt jag fortfarande iförd nattpajta och morgonrock och virkade när T plingade på framåt tolvtiden på dagen, men kom snabbt i kläderna när det varslades om loppisrunda.

Och vilken runda ... Om jag hade råd skulle jag utan tvekan omedel­bums anställa T som min personliga shoppare! Den män­nis­kan har en inbyggd radar för de verkliga fynden, och nosade likt en vär­me­sö­kan­de missil upp ett loppisbord dignande av fina mär­kes­kläder i exakt min lilla storlek.

Bytet blev en ursnygg rock i helylle, en superbra lång­pro­menad­omgång med jacka och byxa, två fina kjolar, ett par ”Raitapaita” från Marimekko plus en söt liten rosa topp åt A till sommaren (om den nå’nsin kommer). Härmed har jag ekiperat mig för flera år framåt till det högst facila priset om 36 euro, vilket måste anses vara mer än strålande för min skrala kassa och min minibudget för inköp av kläder och skor.

När jag kom hem var jag på ett så gott humör att jag ställde mig och svängde ihop en lasagne till middag åt A och mig. Det är normalt sett en rätt jag drar mig lite för att ta itu med, för det tar en så’n evin­ner­lig tid att göra köttsås och vitsås och riva ost och grädda och låta här­ligheten ”sätta sig”, men hujedamej så gott det blir ...

Som pricken över i:et begick vi idag ett grovt traditionsbrott och tryck­te i oss varsin portion memma med socker och grädde till efterrätt. Memma äter man egentligen först till påsk här i Finland, men den här gången gav vi alltså blanka fan i att vänta. Det må se ut som en färsk komocka i mjölk, men det är gott!

Memma lagas av vatten, rågmjöl, rågmalt,
sirap, kornmalt, salt och pomeransskal.