tisdag 23 februari 2010

Mamma och PAPA

”DET SER LITE atrofiskt ut, hördu” meddelar damen mellan mina ben mig glatt. Jag är 49 år och har atrofiska slemhinnor down under, och känner mig plötsligt som en skinntorr nittio­sjuåring med framfall och inkontinens. ”Men vilken himla tur att jag är singel då!” replikerar jag med en glättighet som definitivt inte motsvarar hur jag känner mig.

Atrofiska slemhinnor ... Eftersom jag har ett förflutet som läkar­sek­re­te­ra­re är jag obehagligt införstådd med att atrofisk bara är ett finare ord för förtvinad. Det räckte tydligen inte att jag stressat mig till ett alltför tidigt klimakterium, för nu håller alltså inred­ning­en på och pack­ar väskan för att fly de torkande våtmarkerna. Skoj ...

Och mitt allt detta är jag ändå tacksam för att vi åländska kvinnor har möjligheten att helt kostnadsfritt och med fem års intervall få ett papa-prov taget. Särskilt som gyn-polikliniken på sjukhuset numera är enbart remisspoliklinik och man därmed är hänvisad till a) fumliga hälsocentralläkare eller b) svindyra privat­mot­tag­ningar.

Det här får mig förresten att tänka på en annan sak: staten är be­kymrad över den upp- och nervända befolkningspyramiden; det bor­de absolut födas fler finländare för att ekvationen ska gå ihop i fram­tiden. Men för att framföda dessa nya skattebetalare krävs det att”växthusen” är i skick, vilket i sin tur innebär ett behov av lättill­gäng­liga kontroller hos specialister – något som i nuläget är snudd på ogenomförbart, eftersom pri­vat­läkar­arvo­dena är skyhöga.

Det är m.a.o. höginkomsttagarna förunnat att sköta sitt underliv på ett optimalt sätt. Vi vanliga dödliga får nöja oss med att träffa en AT-läkare som rotar runt och förhoppningsvis vet skillnaden på ägg­stock­ar och blindtarmar. Så ... i grund och botten borde jag kanske vara glad för mina atrofiska slemhinnor? Såsom varande högst infertil spa­rar jag ju en massa slantar på de gynekologbesök jag inte behöver göra.

*surfar glatt vidare till RFSU:s sidor för att kolla priset för lub­rikator på tub – bara för säkerhets skull, alltså*

10 kommentarer:

  1. Det finns kladd på tub sen när du behöver, annars känner jag en manlig gynekolog som är singel ;-)

    SvaraRadera
  2. Det där lät intressant. Ja, den singlande gynekologen alltså. Ska man satsa på något i karlväg i min förtvinade sits måste det ju utan tvekan vara just en sådan!

    När blir det parmiddag..? *garvar rått*

    SvaraRadera
  3. Jo du! Är det inte så att de inte vet skillnad på äggstockar och blindtarmar.

    När jag var på eftergranskning i samband med en av mina graviditeter var det språket som var problemet för läkaren. Min gulliga barnmorska som var i rummet samtidigt tappade hakan när hon hör läkaren på knagglig svenska peka på mitt ärr från blindtarmsoperationen och säga:
    -Ahhaaa!! Du blivit opererat för ändtarmen!?

    SvaraRadera
  4. *garvar så jag nästan trillar av stolen*

    Ack, om du bara visste hur mycket lustigheter jag fick höra via lurarna under min tid som läkarsekreterare ... En klassiker, ur ett diktat om en patient inlagd på kirurgiska avdelningen: "Inga hemorrojder kunde hittas på avdelningen."

    SvaraRadera
  5. Att dejta en gynekolog kan väl knappast vara en höjdare. Då vet man ju inte om han eller hon jobbar eller roar sig.
    Formuleringen om "inredning och packa väskan" var det bästa jag läst på länge. Den måste jag komma ihåg;-))

    SvaraRadera
  6. Låter uttrycket "förena nytta med nöje" bekant..?

    *ler bredare än den välkända katten från Cheshire*

    SvaraRadera
  7. Kanske ett tips för att slippa patientavgiften..
    ..det kan ju vara glädjande

    SvaraRadera
  8. Många bäcken ... eh ... bäckar små och så vidare ;o)

    SvaraRadera
  9. Du är verkligen mycket rolig. Annacarin

    SvaraRadera
  10. Ja, kan du förstå, trots att jag är en sån torris ;o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!