torsdag 26 augusti 2010

Hög tid för kragtag

NU ÄR DET bara så, att jag måste ta mig i kragen snart ... I nio långa månader har jag med beundransvärd effektivitet lyckats förtränga det faktum att jag håller på och skriver en roman. Men igår kom det här mejlet från en för mig okänd avsändare. Mina komatösa hjärn­cel­ler ruskades bryskt till liv igen och virrar sedan dess runt på loftet, yrvaket letande efter morgonrockar och tofflor.


(Klicka för större format.)


Herreguuud, jag har ju skrivit drygt halva redan, så vad är problemet med att få tummen ur?!

Kan det månne vara borttappad inspiration..?
Eller bristfällig disciplin?
Definitivt för mycket annat att göra, det är då säkert!
Sviktande litterärt självförtroende gör förstås inte saken bättre ...
och att inte ha någon förläggare är absolut ett mindre lyckat ut­gångs­läge.

Typ.

Men jag lovar, jag ska ta itu med den igen. Snart ... fast inte idag. Kans­ke nästa vecka ... eller sen, när det blivit höst på riktigt. Före årsskiftet i alla fall, det är jag nästan beredd att svära på. ;o)

***

Romanen det handlar om är ”Livet leker, liket lever”, om Solveig, 60+, och hennes vilda eskapader som nätdejtare. Klicka HÄR om du vill ta en tugga av tanten.

7 kommentarer:

  1. Hoppas Din skrivarlusta återkommer snart då!
    Du har ett otroligt bra sätt att formulera Dej på, så DU grejar nog detta galant också!

    Men sommaren ska ju egentligen njutas ute, så ha inget dåligt samvete för romanen. Tänk så många trädgårdsprojekt Du avslutat istället!

    Kram,. J:son

    SvaraRadera
  2. Yeah, you're right :o) Jag skriver den färdigt ... sen ;o)

    SvaraRadera
  3. Försök att få boken utgiven. Kan ju ge lite pengar och vi är fortfarande en stor skara som föredrar att håla en bok i handen än att sitta och läsa från skärmen. Undra hur många påbörjade böcker jag har? Blir nog aldrig mer än påbörjade (suck).Men jag får en del publicerat! I Hembygdsboken! Eftersom jag själv sitter med i redaktionen (enda sättet).
    Kerstin

    SvaraRadera
  4. Haha! Jomenvisst ska jag med tiden försöka få den antagen av något förlag. Jag måste bara ta mig över den lilla puckeln först, den att skriva den färdigt. Piece of cake, huh..?

    SvaraRadera
  5. Nu har jag just avslutat läsningen av din roman, kunde inte sluta när jag väl börjat... Otroligt fängslande!
    SKYNDA DIG och skriv vidare, jag brinner av nyfikenhet, att få veta hur det går! Den är urbra!
    Jag gillar mycket den raka, litet fräna, tuffa stilen du skriver i!
    Tack för ett par timmars underhållning! Jag vill läsa mer!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  6. Kul att jag lyckades ruska om dina hjärnceller Stjärnkraft.
    Nu kanske det så småningom blir en fortsättning.
    Good luck.

    SvaraRadera
  7. Monica:
    Jösses ... jaha ... oj ... HJÄLP! Men vad kul att du gillade det jag åstadkommit så här långt! Jag har inte rört manuset på så länge nu att jag nog blir tvungen att läsa det själv, från början till slut. Tänk om jag tycker det är bara sk-t?! *gulp!*

    Conny:
    Jodu, jag får väl tacka för att jag idag känner mig shaken not stirred ;o) Din "tillsägelse" kan ha varit precis det jag behövde för att få blockeringen att lossna!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!