”Den som sover syndar icke.” Väl..?

IMORSE PRATADE JAG i sömnen – välartikulerat, länge och med ef­tertryck. Enligt lilla A är det något jag gjort rätt ofta den senaste ti­den och det är inte bra. Inte bra alls! Det är ett tydligt tecken på att jag är mentalgravid med något som oroar mig och nästa fas i ”gros­ses­sen” brukar bli nattvandring.

I mina yngre dagar ägnade jag mig flitigt åt att helt borta för världen vara uppe och pyssla på nätterna, och än i denna dag kan jag för­und­ras över allt man kan ta sig för medan man sover. Här är ett par ex­empel:

Det hände sig på den tiden när jag var i mitten av tjugoåren, var mitt i mina studier och tillfälligt var mambo igen. I mitt rum stod sängen med huvudgärdet mitt på en långvägg, med låga underskåp på ömse sidor. På dessa stod min stereoanläggning, med en högtalare till väns­ter om sängen och en till höger.

En morgon vaknade jag mitt i en dröm om att vara bunden till händer och fötter. Ja, ni vet, en sån där läskig ”film” där man kämpar och käm­par utan att komma loss. När jag slog upp mina gråblå fattade jag varför.

Under natten hade jag med stor precision låtit högtalarna byta plats med varandra, men utan att först koppla loss sladdarna från för­stär­kar­delen. Det som i drömmen varit repen som höll mig fast visade sig vara dessa sladdar, som korsade varandra över sängen.

Någon vecka senare var det dags igen.

Kan ni föreställa er hur det känns att vakna och stirra rätt på en rå be­tongvägg, som inte fanns där när man somnade? Jag lovar, det känns surrealistiskt. Man blundar igen och intalar sig att man fort­fa­rande drömmer, men den gången gjorde jag det inte. Nej, minsann!

Under den gångna natten hade jag systematiskt pillat loss en hel ta­petvåd från väggen – från taklist till golvdito – och snyggt och prydligt placerat densamma på mitt skrivbord. För säkerhets skull hade jag t.o.m. lagt små boktravar i vardera ända, så att tapeten skulle hållas slät och fin.

Ärligt talat minns jag inte hur mamma reagerade, när jag sent om si­der hämtat mig så pass att jag förmådde stiga upp och berätta vad jag gjort. Däremot minns jag att jag var himla glad över att vi bunkrat upp med en reservrulle av tapeten när vi något år tidigare ta­pet­se­ra­de om.

Jag befarar därför det värsta och bävar för vilka nattliga aktiviteter jag kan tänkas hitta på här i ”Rucklet” ... Fast det är klart, det skulle inte vara helt fel att vakna en morgon och upptäcka att den mor­mors­ran­di­ga filten blivit färdig under natten ;o)