Det känns gôtt för en sketen, frilansande krönikör som en annan att vara god vän med så här fint folk, vill jag lova ;o)
onsdag 1 december 2010
Här var’e flyt!
MEN SÅ KUL! En av mina bästa kompisar har blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris! Grattis, Sonja! Nu håller vi tummarna för ”Blues från ett krossat världshus”.
Det känns gôtt för en sketen, frilansande krönikör som en annan att vara god vän med så här fint folk, vill jag lova ;o)
Det känns gôtt för en sketen, frilansande krönikör som en annan att vara god vän med så här fint folk, vill jag lova ;o)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad roligt! Bara att bli nominerad är ju ett stort erkännande. Jag blev jätteglad häromdagen när en gammal man ringde och sa att han hade blivit rörd till tårar av ett av mina alster i Öländsk Bygd. Och visst kan man sola sig lite i glansen. Någonting du har sagt eller gjort under åren kan ha inspirerat din väninna till någon liten sats i boken.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Så roligt för din väninna. Jag måste fråga ifall hon skrivit fler böcker eller om det är debut.
SvaraRaderaKul att ha en väninna med samma intresse, då sporrar man varandra eller hur?
Kerstin:
SvaraRaderaJovisst, redan nomineringen i sig är ju en eloge så god som någon! Och snacka om fin marknadsföring!
I år är det första gången som Åland utnyttjar sin rätt att nominera en egen kandidat, och därmed är det förstås extra kul att valet föll på Sonja.
Monkan:
Nej, det här är hennes andra roman. Den första, "Stina och herr Saltarello", utkom 2007 och finns på rätt många bibliotek i Sverige.
Visst blir man sporrad av varandra, åtminstone blir jag det. Hade det inte varit för den här lyckliga tilldragelsen hade jag förmodligen aldrig fått tummen ur med min eget pågående romanprojekt, där jag körde fast totalt efter Peters bortgång ifjol den här tiden på året.