I år har jag gjort en riktig djupdykning bland julpyntet och fiskat upp min mammas gamla adventstjärna av guldpapper. Den får bli årets fönsterdekoration i köket, fast utan lampa inuti, eftersom jag är lite skraj för kombinationen heta glödlampor och papper.
Bland det första jag gjorde efter att jag i förrgår kommit hem var att fylla på i fåglarnas fröautomat. Den har säkert varit tom i många dagar redan, för det dröjde ända tills idag före några hungriga småfåglar hittade tillbaka. Även om ingen annan saknat mig medan jag var borta föreställer jag mig att åtminstone pippifåglarna har gjort det. Alltid något.
Kan ni höra det, att ett oväntat svårmod ligger på lur? Jag känner hur dess unkna andedräkt slår emot min rygg i heta puffar. Efter två veckor i sol och värme borde jag ju sprudla av energi, men istället är det som om kuggarna i min inre växellåda har glidit över på friläge. Så konstigt! Så oroande ...
Vad fina blommor du fått.
SvaraRaderaEn mysig stjärna du har,ovanlig.
Jag har såna där små lampor man har i bokhyllor tror inte dom blir för heta.Dom är ju så små.
Vilka vantar vill du ock A ha?
Å halsduk?
Jag tror inte att det är fel att lugna ner sig lite, när man är så flitig som du är, men att man blir deprimerad av att komma från sol och värme till polarklimat, är inte konstigt. Annacarin
SvaraRaderaStickmamman:
SvaraRaderaJa, vet du, det är otroligt så mycket lite färska blommor betyder för att pigga upp livet ett snäpp. Mer flower-power åt folket!
Stjärnan är nog inte direkt ovanlig, men har några år på nacken. Kanske jag skulle skaffa en sån där modern LED-lampa till den? LEDarna lär ju vara helt kalla.
Vilka vantar jag och lilla A vill ha..? Har inte du folk nog att sticka åt ändå, människa??? Barn och barnbarn i en mängd som skulle göra en sultan avundsjuk ;o)
Annacarin:
Ligger nog något i det du säger. Det blev lite av ett bakslag att komma hem och upptäcka att dygnets timmar inte blivit fler i min frånvaro och att jag nu verkar "få till" ännu mindre per dag än före resan, om jag ska låta bli att varva upp igen. Fan också! :o/
Det är inte så konstigt att du känner som ett tomrum nu när resan är över. Den har du ju haft att se fram emot hela hösten. Nu gäller det att hitta nya mål. Växthuset t ex. Snart dags att börja planera.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Du har så rätt, kära vän. Och växthuset ser jag verkligen fram mot!
SvaraRaderaFaktum är att jag samlade på mig en hel del olika sorters fröer nere på Madeira, som jag tänker försöka få liv i, till exempel cherimoya. Sen köpte jag faktiskt frön både till chili och körsbärstomat där nere också :oD
Kylslagen returkram; det är kallt här idag.
Hmmm...friläge ja, jo, här är det friläge jämt..pansjo som man är men nä så allvarligt är det inte...tur man har sin hobby...foto det gör livet lite uthärdligare och det finns ju en hel del annat också som piffar upp tillvaron...men visst när vi varit ute och rest så har jag också kännt den där tomheten som blir efter...men efter ngn vecka eller två är allt som vanligt igen...då känns det nästan som om man inte varit någonstans men bilderna finns ju kvar i alla fall!
SvaraRaderaF*n det är ett tag sen ni vi var iväg...2005 sist till La Gomera och frugans 50 men vi kommer ju inte iväg på grund av den osäkerhet som du vet ligger och spökar runt hörnet och så är det katterna också...svårt att lämna de små älsklingarna! :-)
Och när man kommer över 50 då blir man sååååå hemmakär så det kan du inte ana! ;-)
Steffe
Haha! Vet du vad, hemkär var jag redan före 50, så gud hjälpe oss hur det ska bli efter detta ;o)
SvaraRaderaJobbigast är nog att åter vara tillbaka i pensionsförsäkringslimbot. Före min resa hade sakkunnigläkarna hittat på en kufisk undersökning jag skulle skickas på, men när jag kom hem låg ett brev och väntade från Akademiska i Uppsala, där de säger att de sannerligen inte vill ha mig dit. Just nu är jag alltså tillbaka på ruta ett - ännu en gång :o/