Middag i maritim miljö

TRO DET OM ni vill, men det händer att till och med jag drabbas av akut matlagningsleda. Om detta sammanfaller med sommar och att goda vänner undrar om man inte ska hänga med och ta ett plåtbröd på Pub Niska kan det faktiskt hända att jag hakar på. Precis så gick det härom dagen.


Pub Niska är Mariehamns mest strandnära restaurang, där den ligger vid och på bryggan i stadens västra hamn, i direkt anslutning till Se­gel­paviljongen, restaurangen vid ÅSS’ gästhamn, och med mu­sei­far­ty­get den fyrmastade stålbarken Pommern som närmaste granne.


Pub Niska serverar ingenting annat i matväg än plåtbröd, vilket är vad restauratören och stjärnkocken Michael ”Micke” Björklund kallar sina pizzor – och hans fyllningar är inget man normalt förknippar med pizza. Här är det bland annat getost, parmaskinka, kallrökt lax, kyck­ling, ruccola, rödlök, kapris och aïoli som gäller.


Åtta euro får man hosta upp för ett plåtbröd och det ingår varken salladsbuffé, bröd eller kaffe på maten. Mitt val föll på kallrökt lax, och ska jag kritisera någonting är det i så fall att laxen inte hade varit med i ugnen, vilket gjorde att plåtbrödet kallnade väldigt fort.

Sen var det faktiskt lite onödigt mycket aïoli också, eftersom det blev rätt flottigt i kombination med den feta laxen. Plåtbröden är dess­utom rätt små till formatet om man jämför med ”riktiga” pizzor och det är tveksamt om en fullvuxen karl blir riktigt mätt. Men gott är det, det är då säkert!


En kall mellanöl passar bra till och N lät sig väl smaka. Jag, som var chaufför, fick dock vackert lov att hålla mig till vatten.


Ställets inredning är väldigt speciell och det finns humoristiska de­tal­jer lite varstans. Jag fick hjärtligt roligt till exempel åt texterna vid restaurangens förvaringsställ för askkoppar, de rostbruna plåt­sa­ker­na på väggen :oD


Fast lilla A tyckte tydligen inte det var något att dra på munnen åt? Eller så var det bara dö’trist att lyssna på vuxna som babblar och babblar och babblar ... Lååångt borta var hon i alla fall.

Det här var förresten också lite humoristiskt:

”Ingen rädder för höken här!”

Kvällen avrundade vi med kaffe hemma hos Y och jag bara måste få visa den otroooliga ros som klänger sig uppför brandstegen på hen­nes hus. Varför ser inte mina rosor ut så här..?


PS. Sen kan jag meddela att idag har vi äntligen fått regn! Och det är på riktigt, för jag blev blöt när jag älgade iväg för att rädda solstolsdynorna undan vätan. Ett lugnt och stilla sommarregn och inget skyfall, som alla befarat. Snart är det med andra ord dags att baxa fram gräsklipparen igen ...