Och ändå går livet vidare. Moder Jord kommer, som hon alltid gjort, att överleva. Jodå, även denna fas i sin existens, där vi, människorna, gör vårt yttersta att suga musten ur henne. Förr eller senare når vi den punkt när hon fått nog och vänder sig emot oss. Mänsklighetens era, av många betraktad som något evigt, kommer att vara till ända och vi får vackert stiga tillbaka och rätta in oss i ledet av andra utdöda arter.
Så här tänkte jag igår, när jag satt och pillade med de frön jag samlat från min trädgård och i Glaspalatset, mitt växthus. Ett enda litet frö rymmer allt som behövs för att producera en ny, frodig planta – om det sås i god jord och vårdas väl.
Människofröet hade alla förutsättningar att bli en prunkande del av helheten. Men någonstans på vägen uppstod en oväntad mutation och nyttoväxten genomgick en metamorfos. Ur det goda fröet utvecklades en parasit, anskrämlig att se och invasiv till sin natur. Glömd var tanken att leva i symbios med andra arter. Glupskt slukar vi allt i vår omgivning, tills dagen kommer då inget mer finns att äta. Parasiten, mänskligheten, förtvinar och dör.
Men någonstans, väl dolt, vilar ett litet frö. En ny tid börjar.
En o-mänsklig sådan.
Tänka sig, såna tankar det kan bli, en helt vanlig dag i höstens första månad! Och jag som inte ens är religiös. Nej, sannerligen inte! Numera tror jag inte ens på mänskligheten. I alla fall inte så mycket att det stör.
Hösten välkomnar jag! Våren och sommaren lägger jag bakom mig....
SvaraRaderaI morgon ska jag ta en tur i skogen, ÄNTLIGEN!
Visst gör mäniskan sitt yttersta för att ta för sig så mycket det bara går, men jag tror ändå att det ska bli bra i slutänden. Jag klarar inte av att leva med en illusion om att allt kommer att gå åt helvete för mina barn och barnbarn, jag måste tro att även dom får en ljus framtid.
SvaraRaderaInger:
SvaraRaderaEn fin skogstur är dig väl unt! Förutom njutningen av att vara ute i det fria hoppas jag du hittar riktigt mycket svamp också :oD
Cici:
Nå, nog ska vi väl tro att såväl barn som barnbarn och barnbarnsbarn ska ha en jord att bebo. Men att Moder Jord drar det längsta strået i slutändan, det är jag övertygad om. Vi människor är som företeelse bara en liten blipp i det stora hela; som en liten, irriterande bugg på universums gigantiska hårddisk, för att ta det lite bildligt.
Tänk att livet rullar alltid på i samma takt vad som än händer.
SvaraRaderaKommer EXAKT ihåg vad jag gjorde den 11 sep för tio år sedan. Den dagen har satt sina spår!
På söndag jobbar jag MEN jag ska försöka tänka på dom som omkom och deras familjer extra mycket mellan alla måsten!
Kram Eva
Visst minns jag hur arbetet stannade av och alla flockades framför nyhetssändningarna på nätet och ingen förstod till att börja med omfattningen av det här grymma och omänskliga förfarandet.Det kommer alltid att slå slint i en del hjärnor men jag tror ändå att denna tillgång på information som finns numera ska få folket i en del inskränkta och okunniga terroristländer att få upp ögonen för hur livet faktiskt kan vara.
SvaraRaderaVi märkte inget av storbranden i Borgholm. Vi har fem mil dit och det blåste inte åt vårt håll.KLart att du ska komma till ÖLand någon gång Nina. Men jag håller med om att det är besvärligare att resa mellan Åland och Öland än att resa till andra världsdelar.
Kram
Kerstin