Men hörni, var är min normala, sprudlande kreatörsanda?? *ser mig villrådigt omkring* Har någon mig ovetande tryckt på pausknappen eller rentav ställt mig i standbyläge..? Strömmen är på, men det händer ju ingenting!
I det längsta har jag levt i tron att jag ska komma igång med uppföljaren till ”60+ och singel!”, men det ser mörkt ut. Lika mörkt som för en publicering av densamma. Det är ett surt äpple att bita i, men man måste ju också vara klarsynt, ha självkritik, och därmed är det bara att krasst konstatera: jag besitter inte den sorts berättarförmåga som gör mig unik.
Vid femtio fyllda har jag nått en form av självinsikt, som jag i och för sig varit medveten om en halv livstid, men envetet vägrat acceptera: mina talanger har oerhört mycket mer bredd än djup. Visst är jag halvbra på massor, men en stjärna på någonting är jag inte.
Det är med andra ord dags att släppa taget om heliumballongen medan fallet inte blir alltför högt. Mer än så här blir det inte. Det är det här som är Livet.
Och inatt har det varit kallt. Tiden är kommen att evakuera Glaspalatset för vintern och rädda vad som räddas kan. Det, mina vänner, är också en del av Livet.
Om du saknar kreatörsanda, då är jag en amöba...Jag gör ingenting sånt!
SvaraRaderaOm jag hade kunnat göra en sådan krans, hade jag varit urstolt!
Eller skriva en bok? Eller baka surdegsbröd? Eller virka dina fantastiska armband? Eller?
Inte jag - jag gör ingenting sånt! Stickar ibland och virkar grytlappar. Punkt.
Så sträck på dig, du är en av de mest kreativa människor jag vet! Så det så!
Ha det nu så gott, kram från mig!
Pja, det är väl så att allting måste ställas i relation till sig själv? Jag är van vid att vara superkreativ, hela tiden, jämt och ständigt, ALLTID. Därför känner jag inte igen mig själv just nu. Gnistan har liksom slocknat, eller hur jag ska förklara det. Vad än jag ska företa mig känns det som jag gnetar på i värsta motlutet - t.o.m. enkla vardagsmåsten, som att diska efter maten. När jag väl fått en sån syssla undanstökad är det slut på energin. Det är lite svårt att förklara i ord, men jag utgår från att du förstår hur jag menar.
SvaraRaderaEmedan jag nu klarat dagens disk och t.o.m. fick växthuset vintertömt och gräsmattan klippt blir det sofflocket ikväll. Det är söndag och veckans höjdpunkt, "Mördare okänd", får stå för underhållningen :o)
Hej
SvaraRaderaDen dära kransen blev fin. Så himla väderbiten är väl inte dörren? :)
Under mitt yrkesliv har jag träffat på så många uppklädda nissar som inte har haft ett enda dugg i sina skallar.Vad är det då som har fått dem att ändå hamna på ganska betydanden positioner? Jo, de har alla en brinnande tro på sig själva. Vi tjejer är mera klarsynta och inser att vi knappast är skapelsens mest betydande gåva till omvärlden.(Ja,ja, skrik inte nu killar, det finns alltid undantag från allt.)Vad jag vill säga är att det är väldigt bra att vara allmänbildad och insatt i mycket och rätt som det är hittar man en nisch där man faktiskt är lite bättre än de flesta runtomkring.Har du försökt med ett ljudboksförlag eller någon som ger ut läsa-lätt böcker? Det är stor efterfrågan på den typen av böcker på biblioteken och jag tror att din roman skulle passa där.
SvaraRaderaKram, kram
Kerstin
Skånegrabben:
SvaraRaderaTack, kul att du ger kransen godkänt :o) Och jodå, dörren är ankommen så det räcker. Jag köpte den beg. för några år sedan, som en tillfällig ersättning för en ännu risigare som togs bort när terrassen byggdes. "Tillfällig" kan ibland vara en väldigt tänjbar tidsrymd ... ;o)
Kerstin:
Haha! Jag begriiper inte varför jag alltsom oftast kommer att tänka på karaktären Hervor i Marianne Cederwalls mysböcker när jag läser dina underbara kommentarer ...
Skämt åsido, nej, jag har inte varit i kontakt med något ljudboksförlag, eftersom de i de flesta fall är avknoppningar till de vanliga förlagen. Om jag hade varit något mer stadd vid kassa hade jag kanske gjort som många andra och helt enkelt låtit trycka upp ett antal ex alldeles själv. Men när nu detta inte låter sig göras får Solveig helt enkelt sova sött i sin låda.
Du ska vara STOLT över ALLT du kan!!
SvaraRaderaSen att du aldrig kommer klara av att springa 100 meter under 9 sekunder är ett offer du får dela med ganska många, bl.a. undertecknad.