Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
lördag 8 oktober 2011
Små, små guldkorn
i kolsäcken som kallas höst
ETT HÄR OCH ett där lyser de upp skumrasket i oktober, naturens små guldkorn. Vilken salig tur är inte det, för så här års behöver vi nog muntras upp lite till mans! En som verkligen kan behöva lite särskild uppmuntran just nu är Skånegrabben. Vi har aldrig träffats, men mitt t.v. friska hjärta klappar varmt för hans lite skruttiga.
Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärt- lungfonden ligger mig varmt om hjärtat och jag sätter in en slant på deras konto ungefär varannan månad. Mamma var hjärtsjuk och gubbas opererade ju sitt hjärta i våras ...
SvaraRaderaJadu, visst är det tur att färgklickarna finns, fast idag lyser solen så grannt här :D
Ja, det gäller att se ljusglimtarna i tillvaron!
SvaraRaderaKram, Monica
Hejsan
SvaraRaderaTack, tack så väldigt mycket för omtanken. Är lite omskakad ännu men det känns tryggare nu på något vis när man är inom kontroll.....trodde inte det men faktiskt är det så. Mycket som skall hända nu i framtiden men jag får stå ut med även detta.
Egentligen är det skit att frivilliga bidrag ska var nödvändiga. Det borde avsättas så mycket som behövs till medicinsk forskning från statsfinanserna.Den här månaden är det Rosa bandet som gäller för mig. Det ligger mig varmt om hjärtat(där fick jag med hjärtat i allafall)
SvaraRaderaKram
Kerstin
Anki:
SvaraRaderaPappa dog i hjärtinfarkt liksom sin tvillingbror. Min morbror är bypassopererad och det var min mamma också, och lilla moster har hjärtsjukdom även hon. Här snackar vi ärftlig belastning så det bara dundrar om det. Det är nog inte så mycket fråga om OM jag ska bli hjärtsjuk, snarare NÄR :o/
Monica:
Japp, bäst att plocka åt sig av ljusglimtarna där man hittar dem. Ibland får man t.o.m. lov att uppfinna sådana, när det ter sig som allra mörkast ;o)
Skånegrabben:
Omtanke och omtanke, jag vet inte det jag. Men din historia har berört mig, ända in till hjärteroten, om jag tillåts använda det uttrycket. Dessutom är det nyttigt att bli påmind om att ens eget elände så gott som alltid övertrumfas av någon annans - och att denna någon ändå har ork och jävlar anamma så det räcker. Mina egna bekymmer ter sig löjligt små om jag jämför med vad du gått igenom och kommer att gå igenom framöver. Det är en nyttig lärdom, som jag tackar för. Hatten av för dig, grabben, som trots alla motigheter verkar ha en positiv livssyn och har skapat dig ett bra liv! Keep up the good work!!
Kerstin:
Jag håller helt och fullt med dig. Visst är det för bedrövligt att det måste till privata finansiärer för att driva forskningen framåt runt våra s.k. folksjukdomar som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar! Och du, självfallet är det Rosa bandet du ska satsa din peng på just nu. Allt annat skulle bara vara konstigt.
Tack
SvaraRaderaJo jag kämpar på. Men det är en blandad känsla av "inget skall få hindra mig" & "nu ger jag snart upp"...men ännu så länge är den positiva känslan stark. Men jobbigt har det ju varit och det är inte över ännu, men med människor runt om en som tänker på en och uppmuntrar en så går det lättare. Dina bekymmer är inte löjliga jämfört med mina eller så, de är lika viktiga att reda upp och lösa som mina eller någon annans. Det är säkert lika tungt fysiskt och psykiskt som mitt. Ddu verkar också positiv i allt, så en "hatt av" för dig med. :)