Om att vara disk-kvalificerad

VILKEN TUR ATT det inte finns någon diskmaskin i ”Rucklet”! Att köra ner labbarna i varmt, skönt diskvatten med massor med bubblor är fak­tiskt balsam för en stressad själ. Dessutom tänker jag väldigt bra när jag diskar. Det är under stunder av disktänk som jag oftast bäst­tänker, om jag tänker efter.


Men nu får det helst vara sluttänkt för en stund. Hjärnan är överhet­tad av att försöka räta ut alla byråkratiska frågetecken och knöliga paragrafdito. Från och med idag ska jag istället ägna mig åt att räkna antalet dagar det tar tills försäkringspacket nedlåter sig till att pressa ur sig ännu ett beslut, baserat på det [senaste] läkarutlåtande de fått idag.

Nej, här blir det nog min själ inte mycket diskat framöver! Risken är helt enkelt för stor för tankeåterfall. Engångstallrikar kunde kanske va­ra ett alternativ..? Eller att servera havregrynsgröten direkt ur kas­trul­len?

Fy för fan, vet ni, vad jag är trött på alltsammans.