Julen är stulen

... OCH JAG VET vem tjuven är.

Igår firades i Finland – och således även på Åland – det som kal­las lilla jul, dagen då det officiellt är dags att dra igång årets glöggan­de och julpynteri. För eget vidkommande drog jag inte ens igång dammsuga­ren som jag hade planerat.

Eftersom jag nu för n:te gången i ordningen under de senaste tre å­ren inte har en suusning om hur livet kommer att gestalta sig efter den närmaste månaden lyckas jag inte hitta ens en liten skärv av kän­slan av att julen snart är här, inte ens fast jag tar i ända från tåårna.

När man inte vet om man kommer att ha någon inkomst alls efter ny­årsaftonen, ja, då gör man bäst i att inte ens i tanken nudda vid be­grepp som ”julklappar” och ”julmat”. Det är lugnast så.


Igår, när andra vräkte i sig kompletta julbord med sillar och sallader, lådor av alla de slag, köttbullar, prinskorvar, julskinka och allt vad det nu kan vara och pimplade sig kolliga på årets upplaga av stark­vins­glögg från Alko eller Systemet, då firade jag i all still- och ensamhet min lilla jul med ett spetsglas av min hemlagade körsbärslikör och en cig under köksfläkten.

Lite bittert, kan det tyckas, men jag klagar inte! Det är inte alla för­un­nat att ens kunna kosta på sig så mycket som så. Och likören är fak­tiskt rätt så julig till smaken, eftersom den är söt, har mycket mandel­smak från körsbärskärnor och en duktig touch av kanel :o)

Men tack i alla fall så jävla mycket, Pensions-Alandia, för att ni än en gång har bevisat hur kortsiktigt ni resonerar! Tack som fan, för att ni stulit julen! I år igen.

PS. Inte helt oväntat lyckades jag inte få adventsstjärnan att tända när jag ställde fram den i fönstret igår kväll. Det var liksom ba­ra det som fattades :o/ Men jag är inte bitter, inte alls. JAG ÄR FÖR­BAN­NAD!!