Fast det är klart, när en sådan diskussion blir av och vad den leder till
återstår förstås att se.
Och sen igår har jag ont som &@?!§% i ländryggen av att ha gjort ... ingenting. Men, va’ faan?! Finns det inte nå’t slut på allt elände??
Merparten av denna andra december i nådens år 2011 kommer jag således att spendera i ryggläge, i intimt umgänge med min vetesäck, och göra mitt bästa för att inte hosta, nysa eller röra mig. Någon läkare uppsöker jag nämligen inte.
Men tack alla makter för audioböcker – och för att Röda Faran gick igenom besiktningen igår! Men inte för att damasken på ena främre drivknuten har pajat. 100 pengar att ta från ... inga pengar. Kul jul! I år igen.
Steg ett lyckades! Grattis!
SvaraRaderaHoppas att din rygg känns bättre nu!
Helgkram, Monica
Min kommentar i går ramlade bort men jag tar den igen både för att den är ganska tragikomisk och speglar lite av din situation också. Landstinget någonstans i Sverige nekade en man bidrag till en permobil med motivering att man inte visste hur ännu hur pass återställd han kunde bli. Vad hade han råkat ut för då? Jo, han hade amputerat båda fötterna pga njursjukdom.
SvaraRaderaJa, jag har skrivit diskdikten och jag har "skalapotatis-dikt" och flera andra. Det började med att jag publicerade en lång berättelse med rim om hur några tanter glömde svänga av (pga ivrigt pratande), plötsligt var mitt ute på Ölandsbron och fick åka ända till Kalmar för att vända.Den uppskattades och lästes högt på träffar för gamla osv.Då insåg jag behovet av vardagsdikter så jag har ett litet lager. Ramlar den här långa kommentaren bort nu blir jag tokig!
Kram
Kerstin
Multidisciplinär diskussion...!
SvaraRaderaJag undrar just hur en sån låter. I mina öron låter gruvligt allvarsamt.
Grattis till godkänd bilprovning i alla fall. Även om ny damask måste på. Men det kanske kan vänta till våren.
Monica:
SvaraRaderaTack du! Den tänkta sammankomsten kommer sannerligen inte en dag för tidigt. Med ryggen är det som det är. Det här är något som en eller ett par gånger per år "blommar upp", utan någon föregående ansträngning eller skada. Det tar några dagar (i allmänhet), men sen avklingar det successivt.
Kerstin:
Nog ante det mig att det var frun själv som stod för rimmandet! Den var BRA! Och jag instämmer i att det finns ett behov av vardagspoesi. Det är i vardagen man känner igen sig, inte i högtravande, kryptiska formuleringar och tankegångar som bara poeten själv hänger med i.
Din historia om permobilen är väl rätt typisk? När förnuftet kopplats ur finns det inte en chans att logiken kan fungera :o/ Så är det tyvärr alltför ofta inom såväl sjukvården som försäkringsbranschen. (No offense intended!)
Cici:
"Multidisciplinär" är bara ett krångligt doktorsord för: "Nej, nu är det nog dags för oss samtliga inblandade läkare från olika specialiteter att sätta oss ner och ha en pow-wow om den här krångliga patienten!" Helt enkelt en rundabordetdiskussion à la dr. House. Ett enkelt sätt att undvika en sådan är att hålla sig till nageltrång, benbrott, brusten blindtarm eller andra lätt diagnosticerade åkommor ;o)
Dessvärre måste damasken bytas så gott som per omgående. Om jag kör för mycket med trasigt dammskydd finns det risk för att det hamnar sand och grus där det INTE ska finnas sand och grus, med påföljd att hela drivknuten havererar. 16 december ska Röda Faran få träffa bildoktorn. Precis lagom till jul :o/