torsdag 17 november 2011

Problemavfall


TELEFONTID HOS DOKTORN:

– Ja, hej, det är doktor X. Hur mår du?
– Tja, det är väl ungefär som förut. Jag tappar fortfarande massor med hår.
– Jahaja, okej.
– Och då menar jag massor med hår. Det blir stopp i golvsilen när jag duschar.
– Mmhm.
– Om du vill kan jag mejla dig en bild på hur mycket det är. Vid varje hårtvätt.
– Nej, det behövs inte! Jag förstår att du tappar hår.

Gör du..? tänker jag då. Jag undrar det jag.

***

Så här mycket får jag sanera från golvbrunnen. Varje gång. Lika myck­et till lossnar det när jag borstar håret när det är nytvättat. Varje gång. Jag kan inte låta bli att undra om han, doktorn, skulle vara lika oberörd om det var hans eget hår som rasade i samma takt.


Men vad är väl lite tappade hårtestar egentligen? Man kan förlora så mycket viktigare saker och för alltid, för evigt. Sin älskade livskamrat till exempel. Jag är fortfarande helt chockad, käraste Inger. Jag saknar fortfarande ord. Men var viss om att min tystnad rymmer allt det som jag inte kan säga!

Det hänger inte på håret. Men livet, som sådant, hänger på en skör tråd. Tunn som ett hårstrå. Och rättvist, det är det inte heller.

9 kommentarer:

  1. HA, ha det var ett konstigt sammanträffande. Men mina fina, tunna strån har alltid varit ett problem . Men som sagt, det finns betydligt värre problem än så!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Kan det inte vara stressen och oron som gör att du tappar hår? Hade doktorn inget tips?
    Hoppas att det löser sig!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Ibland undrar man verkligen varför man gnäller över en massa småsaker, även om problemen verkar gigantiska just då när man klagar.

    Vi har vacker väder här i dag, men för mig känns den grå och mycket dyster. För första gången på mycket länge har jag huvudvärk, troligen för att mina tankar är hos Inger hela tiden.

    Livet tråd är mycket tunn, den kan brista vilken sekund som helst.

    SvaraRadera
  4. B-vitamin brist brukar det väl vara när man tappar hår.Sen är det nog mörkret som påverkar hur vi mår.Fråga frissan du kan behöva en hårkur.

    SvaraRadera
  5. Jag har samma frisyr som Sinead o´Connor (hade)...dä väl inge fel i dä!
    ;-) :-)

    Steffe

    SvaraRadera
  6. Hej!Har du kollat om du har järnbrist?
    De kan orsaka håravfall
    För kroppen tar åt sig först, sen får håret om de blir någe kvar.
    Häls.Ella

    SvaraRadera
  7. Kerstin:
    I motsats till Lilla A har även jag tunna hårstrån. Men jag har haft många istället. Nu, när håret äntligen vuxit ut till hästsvanslängd efter den förödande klippningen tidigare i år, nu är svansen så stripig och eländig att t.o.m. en råtta skulle skämmas över den :o/ Men visst, jag HAR ju hår fortfarande, så jag ska väl egentligen inte klaga.

    Monica:
    Nej, doktorn bryr sig inte nämnvärt om hårförlusten, som pågått i c. ett halvår nu. Säkert kan stressen ligga bakom det hela, men ett av sköldkörtelsjukdomens symptom är just håravfall. Det är m.a.o. troligare att det är denna som är orsaken.

    Cici:
    Ingers blogginlägg tog mig som ett knytnävsslag i magen trots att jag ju aldrig träffat varken henne själv eller hennes man. Men vissa bloggbekantskaper har jag bara, av någon oförklarlig anledning, en stark känsla för; en konstig sorts sympati som inte går att förklara på något vettigt vis. Ni - ja, du hör till samma grupp - är inte många, men lustigt nog är flera bosatta i Norrland. Sen vet man ju inte om det skulle kännas helt fel om man träffades på riktigt, men i text och bild finns den i alla fall där, den där märkliga samhörigheten jag känner. Du måste lova att ge mina hälsningar till Inger om du har kontakt med henne!

    Stickmamman:
    Nix, B-vitaminnivån är det inget fel på, så se mitt svar till Monica här ovan istället.

    Steffe:
    Haha! Nävars, för en karl hänger det ännu mindre på håret än för oss av den andra sorten. Min pappa var flintis (med "skepparkrans") ända sedan sina tidiga trettioår, så för mig är det dessutom manligt med karlar utan hår ;o) Och Ms. O'Connor klädde bra i stubb hon också :o)

    Ella:
    Näpp, ingen järnbrist heller. Och idag är både C- och D-vitaminerna på schysta nivåer efter 1,5 års medicinering. Min gissning är att det nog helt och hållet hänger på Thyroxinet - för högt, för lågt och, framför allt, för instabilt.

    SvaraRadera
  8. Hej

    Oj, blir helt stum när jag läser...jädrans vad hår.

    SvaraRadera
  9. Mm ... Så där alldeles kul är det inte, det kan jag säga utan att överdriva. Trist att känna att problemet möts med inget mer än ett "jaha", precis som det mesta andra också.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!