JAG HAR PÅ förekommen anledning, efter moget övervägande och – nota bene! – på eget initiativ beslutat mig för att inte längre skriva några krönikor för Ålandstidningen.
Varför nu detta? undrar kanske någon. Jo, så här är det: jag upplever det som föga inspirerande att ikläda mig munkavle när jag ska försöka skriva tankeväckande, belysande och kritiskt om samhället av idag. Och att gå med krokig rygg är inte riktigt min stil, om jag så säger.
Hädanefter får mina läsare således nöja sig med mina utläggningar här på bloggen. Med f.n. 2.500-2.700 besök per månad når jag inte upp till samma ”upplaga” som någon av våra lokaltidningar, men det är vackert så.
Så tack och hej, Ålandstidningen! Det var kul så längde det varade, och ett speciellt tack för gott samarbete ska deras kulturredaktör Benita Mattsson-Eklund ha.
Sen har jag också nöjet att meddela att jag har fått på vinterdäcken idag, och därmed kan intresseklubben anteckna sig till minnes att detta är ett utmärkt sätt att gjuta nytt liv i en luftrörskatarr stadd på bättring *host-host!*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Puuuh ... skuttade in här med andan i halsen ... trodde du tackade å hejade här ju, huuu, hemska tanke!
SvaraRaderaKramen!
Vi kanske är färre än ålänningarna, men vi är nog mer spridda geografiskt tror jag. Nog måste det väl vara trevligare att bli läst över HELA världen?
SvaraRaderaOj, jag tror att jag hickade till lite då jag läste rubriken, riktigt ängslig hann jag bli. Synd för läsarna i Ålandstidningen, dom kommer nog att sakna dig. men en lättnad att du intae lägger ner din blogg.
SvaraRadera(Jag tror att jag är lite överkänslig mot drastiska rubriker just nu.)
Tack och lov att det inte var här, du tackade för dig....
SvaraRaderaKram, Monica
Ibland kan det vara skönt med en liten paus från "hetluften" men du kommer nog igen så småningom. Kanske dina fans bland tidningsläsarna blir nya besökare till din blogg istället.Jag förstår inte vad det är för elaka virus som härjar denna höst. Här har vi hostat och harklat sedan början av oktober och varje morgon säger vi: "Jag börjar visst bli förkyld igen".Sköt om dina luftrör nu!
SvaraRaderaKram
Kerstin
Men va faaaan...höll jag på att säga...trodde du skulle lägga ner bloggen...är ju ett jätteviktigt andningshål för mig att gå in här och läsa dina underbara inlägg...skönt och roligt att du fortsätter...skulle sakna den enormt!!
SvaraRaderaSteffe
Hej!
SvaraRaderaTack för att Du finnas kvar du är ju min länk med Åland som jag uppskattar stort.
Har det kommit Eller?
Nä, att vara verbalt kuvad känns inte som din grej. Bättre att sprattla fritt på egen blogg :)
SvaraRaderaBra beslut!