”Baka bör man, annars dör man.”

SOM VANLIGT NÄR depressiviteten frenetiskt hamrar ner sina bo­på­lar i mitt sinne finns det få saker som är ett så effektivt motmedel som att baka.

Dels känner jag mig nyttig och som om jag trots allt är värd någon­ting, dels sparar jag en hiskelig massa pengar. Igår, när jag verkligen befann mig långt under lågvattenmärket, blev medicinen åtta stora frallor och sexton rejäla kanelbullar.



15 euro hemåt jämfört med att gå till butiken och köpa samma mängd. 15 euro mer att värma huset med, när FPA:s generösa bostadsbidrag om 37,96 med nöd och näppe täcker kostnaden för tre dagar. 15 euro är en oerhörd massa pengar när man faller fallskärmsfritt genom mas­korna i det högst tvivelaktiga sociala skyddsnätet i Finland.

Men idag har vi i alla fall bröd och en bulle till kaffet. Det är mer än många andra har i vårt avlånga i-land. Ännu överlever vi och slipper sova i en sopcontainer.

***
Och igår lärde jag mig en ny sak igen om att vara sjuk i Finland:

Det spelar ingen roll att du inte är frisk, att läkare efter läkare kons­ta­terar att det är något som är galet och din arbetsförmåga är gravt ned­satt eller ingen alls. För så länge som roten till det onda inte har hittats går det inte att sätta en bergfast, oomkullrunkelig diagnos. Så länge som din sjukdom inte är kvantifierbar, som det så vackert heter, är du enligt försäkringsbolagen och Folkpensionsanstalten friskare än den friskaste nötkärna.

Snacka om sjukt!

För övrigt hade jag bröstsmärtor inatt igen, så det hinner förmodligen inte bli aktuellt med mellanlandning i en container förrän det är dags för träfracken. Som f.ö. ska vara gjord av spånplattor, för det såg jag igår på tv i ”Plus” att det finns numera.