onsdag 14 mars 2012

Graffitisjal – tadaa!
(speciellt för Annika)

SORRY, DET BLEV ingen frans. Men silvergarn runt kanten istället :o)






Garnet är ett ylleblandgarn, ”Nalle” från Novita (75 % ull, 25 % poly­amid, inte 80/20 som jag först skrev). Sjalen kan därför utan problem tvättas i maskin på ylleprogram.

7 kommentarer:

  1. Silverkanten blev verkligen pricken över i:et!

    Annika

    SvaraRadera
  2. Du är verkligen både konstnärlig och fingerfärdig. Och nu är du väl nyduschad också! Jag började skratta när jag läste om din dusch för jag hade strax innan tänkt samma tanke själv. Man springer omkring i samma kläder och drar möjligen en kam igenom håret för det är så mycket annat som är viktigare. Men en välskött dam inger respekt så vi får väl skärpa oss!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  3. Vad fin den blev, du kan verkligen få till det.Pefekt!

    SvaraRadera
  4. Jag tänker närmast på vad bilföraren funderar på när han ser en vackert draperad men huvudlös "kvinna" på balkongen.
    Höll han sig på vägen???

    SvaraRadera
  5. Måste fråga av ren nyfikenhet: När du fäster en tråd, hur "långt" trär du den? Gör du knutar av nåt slag?

    Jag reflekterade aldrig över detta förr men då jag en gång såg Anita fästa broderigarnet med ungefär lika många vändor hit och dit på avigsidan som hon sytt på rätsidan så började jag studera hur andra gör. Själv tycker jag att yllegran är tacksamt att fästa då trådändan nästan snor ihop sej med själva stickningen så småningom. På mina gerade rutor gör jag ett enkelt halvslag och sen trär jag tråden genom 5-6 maskor åt ett håll och sedan i raden brevid tillbaka lika långt. Funkar hur bra som helst!

    H. Pipi

    SvaraRadera
  6. Annika:
    Ibland kan konstnärliga friheter bli rätt, andra gånger helt fel. Tur att det blev det förra den här gången!

    Kerstin:
    You've got a point there. Men jag, som nästan aldrig rör mig bland folk mer än till livsmedelsbutiken någon enstaka gång, behöver kanske inte hålla så hårt på den tillskärpningen..? *hoppfull*

    Monica:
    Tack! Och så hoppas jag att Annika blir nöjd.

    Stickmamman:
    "Få till det" var verkligen rätt formulering i det här sammanhanget, med tanke på alla udde mängder garn av olika färger som det hela började med. Liite fusk blev det förstås, i och med att jag måste köpa till av det svarta garnet :o/

    Sur i Sumpan:
    Haha! Jag tänkte preciis samma sak när jag såg mina egna bilder! Men Gröna Damen kan inte beskyllas för att ha orsakat några dikeskörningar. Om det inte smällde flera hundra meter efter att "Rucklet" passerats, förstås. Fast då anser jag faktiskt att det skulle vara huvudlöst att belasta henne ;o)

    Pipi:
    Inga knutar! Trådändan trär jag väl oftast motsvarande 4-5 maskor åt ena hållet och "låser" sen genom att sy tillbaka 2-3 maskor i samma maskor. Förmodligen är till och med den tekniken något av överkurs; det skulle säkert räcka med 3 maskor åt ena hållet och 3 åt andra. Men, du vet, better safe than sorry ;o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!