Att vid 50+ fortfarande rymmas i jeans av storleken 29" är faktiskt rena guldgruvan! På loppisar och i second hand-butiker hittar man oftast ett överflöd av hela, fina brallor i den storleken. Som igår, när jag för en liten slant fyndade mig ett par fullt felfria Levi’s 501:
Och detta, dagsstatus för det ena av mina två befintliga par,
är orsaken till nyanskaffningen:
Men tro för den skull inte att jag klassar dem som slut! Ingalunda! Något ska jag nog hitta på för att förlänga livet på dem ett år till eller två.
Även om dessa härligt inbodda Levi’s också är ett loppisfynd för några år sedan är de ju helt gångbara, om man bortser från revan tvärs över låret. Fast kanske inte som finbyxor då.
Förutom jeansen gjorde jag faktiskt ett annat klipp också. Men det får ni se en annan dag, för nu är det kaffe som gäller! Morgonen började med fasteblodprover på sjukhuslabbet igen och får jag inte kaffe nu blir det kris.
Lyckost! SJälv hittar jag aldrig byxor jag gillar. Varken på loppis eller nya, men så är jag extremt kräsen också. (Vilket innebär att jag jämt går med byxor jag inte gillar. :/)
SvaraRaderaAvundsjuk!! 76 kilo.... Annacarin
SvaraRaderaEn gång i världen var jag också så smal.... suck!
SvaraRaderaKram, Monica
Att ha hål av det där slaget på jeans är väl högsta mode, så inte behöver du göra något åt dom. Omdu inte tycker att det drar förstås.
SvaraRaderaInnan jag fått några barn var jag mager som en sticka, efter första barnet gick jag upp två kilo, efter det andra ytterligare två. Då kände jag mig ganska lagom för första gången. När så nummer tre kommit försvann den känslan och det med besked.
Nu undrar jag hur du lyckats ta en bild av din egen bak? Tidsinställd självutlösning, kanske?
Pipi:
SvaraRaderaHaha, man får inte vara för petig om man inte vill gå med rumpan bar! :oD Men de här 501:orna sitter faktiskt som en smäck på min [numera rätt så] beniga rumpa!
Annacarin:
Nå, vad skulle väl det vara för vikt på ett fruntimmer som står i som du gör?! Det är faktiskt inget kul att vara för tunn heller ska du veta. Lagom vore bäst, men är ett läge som är svårt att uppnå (och behålla) :o/
Monica:
Det som hänt för mig är att rumpestumpen blivit liksom bredare även om vikten inte ökat. Det är väl resultatet av barnafödandet har jag förstått. Och du, jag har faktiskt bara producerat EN avkomma; med tanke på hur många du har burit fram SKA du inte vara lika spinglig som jag och därmed basta!!
Cici:
Jovars, nog är jag på det klara med att det är modeernt att traska omkring i trasiga jeans. Men, som du säger, så blir det dragigt.
När jag fått Lilla A rasade kilona av mig, för inget är så effektivt mot viktuppgång som att ha ett kolikabarn som skriker min. 12 timmar/dygn i ett halvår. Tre månader efter förlossningen vägde jag MINDRE än före jag blev gravid - och det var inte bra alls. Sen gör det susen för figuren att fajtas mot maktmissbruk; det har nog farit ett eller ett par kilon sedan senhösten :o/
Att lyckas med att fotografera det egna akterkastellet kräver många månaders yogaträning - eller en kamera med självutlösningsfunktion. Svårigheten ligger i att få skärpan på rätt ställe. Men en påse krukväxtjord stod lämpligt på golvet, så det var bara att fokusera på den, vinkla kameran uppåt och kuta :o)
Mig kallade dom Aina bar baina när jag gick i skolan så smal ända tills jag närmade mig 35 å sena barnfödslar gjorde att jag blev rindare å rundare.Vid 50 bantade jag ner mig 24kg till 57.Men nu är det åt fanders alldeles åt skogen igen.Jag hittar aldrig jeans,byxor åt mig har svårt att passa över låren.Jag drar största storleken där.
SvaraRaderaMen nu skiter jag i hur jag ser ut.
Kramar
Herregud tjejer, vad lyckliga ni är som är smala! Det har jag ALDRIG varit - inte ens som tonåring!!
SvaraRaderaFast det är klart att då var man ju mer mysigt mullig, nu är jag fet och skulle egentligen ha gjort en överviktsoperation efter årsskiftet. Men...då bestämde politikerna här på Gotland att ALLA sådana operationer skulle ställas in på 1,5 år TROTS att jag hade gjort alla förberedande undersökningar och bara satt och väntade på op.datum. Snacka om att man blev sur!
Fast jag brukar alltid säga att det finns inget ont som inte har något gott med sig; Jag ser ovanligt ung ut, har nästan inga rynkor alls trots att jag fyllt 66 för dom är fyllda med fett!! *fniss*
Stickmamman:
SvaraRaderaMen milda Moses, jag tror inte att jag skulle vilja se en 57-kilosversion av dig! Det skulle ju inte vara du längre. Och visst är det för jäkligt när man inte lyckas hitta byxor som passar. Före jeanstillverkarna insåg att det faktiskt finns tjejer med midja som också vill ha jeans, jadu, då var det ett elände. DEN saken har faktiskt förbättrats med åren!
I ärlighetens namn måste jag tillstå att inte heller jag gitter bry mig om mitt utseende. Enda gången jag lägger manken till lite grann är om jag blir bortbjuden på nån tillställning - och det händer numera i princip aldrig, så det går inte åt mycket energi på det viset ;o) Jeans, t-shirt, tröja och gympaskor, det är mitt varumärke. Så har jag levt största delen av mitt liv och så ska jag vara klädd när det är dags att gå upp i rök!
Susie:
Meeh! (som ungdomarna skulle säga) Vad är det för &£?§%$! sätt av landstinget?! Står man redan i operationskö, med alla förberedelser gjorda ska man väl för Farao få ingreppet gjort? Det är väl annat om man så att säga är NY patient, för sjutton! Skulle det inte löna sig inte att "göra en Nina", dvs vara nojsig och besvärlig..? Stå på dig kvinna!!
Ända fram till ungefär 25 år fick jag höra kommentarer om hur mager jag var. SEN BLEV DET TYST! Hahaha!Nu är jag så glad för de tre kilo som jag tappade vid min operation i december och som jag hittills inte har gått upp igen.Men...kort, tjock, lång eller smal, huvudsaken att man mår bra!
SvaraRaderaKram, kram
Kerstin
Ja, det är bara att gratulera!
SvaraRaderaHejsan från K
Alltså, du gör din guddotter grön av avundsjuka! Gissa vad hon har sökt de senaste veckorna? Just det, Levis 501:or... Och vad hittade hon? i storlek 33.
SvaraRaderaKerstin:
SvaraRaderaVisst är det så som du skriver, att huvudsaken är att man mår bra - och då menar jag särskilt att må bra MED sig själv. Lite för tunn eller lite för rund spelar ingen roll till syvende og sidst, bara man har en sund självkänsla!
Så mycket som du ränner runt med kameran förvånar det mig föga att de kilon du förlade på sjukhuset förblir borttappade. Konstigt vore det annars! ;o)
Karin:
Man tackar! :o)
Guldlock:
Det var som tusan! Benlängden, 34", hade räckt åt henne också. I mitt fall blir det att ta till saxen.
När jag (per sms) erbjöd jeansen åt Lilla A blev svaret: "Vad är Levi's 501 för nåt?"
När jag förklarat att det är den mest klassiska modellen av alla Levi's var intresset ändå svalt, om jag så säger, för: "De är väl inte stuuuprör?"
*suck*