PB

HÄROMDAGEN MILJÖÅKTE JAG till butiken med en god vän.

”Jag ser väl inte för jävlig ut..?” undrade hon, tokfian, en smula bekym­rad med tanke på att vi skulle bli tvungna att visa oss bland folk.

”Ingalunda!” svarade jag. ”Dessutom kommer jag att befinna mig i närheten och då blir det hur lätt som helst att se bra ut i jämförelse!”

Det var då jag kläckte idén. Den senaste i raden. Den som kunde be­tyda ett helt nytt yrke för tanten. Jag kom nämligen på att jag har de bästa av förutsättningar för att bli en helt fantastisk PB, Personal Boos­ter.

En PB är något man skaffar sig för att kunna känna sig ung, rynkfri, välfriserad och väklädd utan att själv behöva anstränga sig så där nämnvärt. En PB ser alltid ut som hon (eller han) stigit direkt upp ur sängen, inte duschat eller tvättat håret på minst en vecka, klätt sig med förbundna ögon och ett par promille innanför västen och aldrig varit närmare en burk anti wrinkle-kräm än en annons i ett fem år gammalt nummer av Tara.

För en liten extra slant skulle man kunna få ett påbyggnadspaket ock­så: en egen PE, Personal Entertainer, som livar upp den grå vardagen med spirituella samtal, skämt och ordvändningar av önskad kornighet samt gitarrspel av något varierad kvalitet.

Vid köp av de två ovan nämnda tjänsterna kunde också en begränsad tids tillgång till en PL, Personal Listener, medfölja för garanterad upp­märk­samhet, instämmande/beklagande hummanden i olika tonlägen och total avsaknad av glasartad blick.

Vad tror ni? Skulle man rentav kunna söka starta eget-bidrag för det här?

Nåväl, det får hur som helst bli en senare fråga. Nu ska jag helhjärtat gå upp i min roll som PH, Personal Housekeeper, och köra ner tassarna i diskbaljan. Sköna lördan på er, allihopa!