torsdag 12 april 2012

Jamen, hur svårt kan det va’?
eller
Säg mig, varför lär man sig aldrig?

VARFÖR, O VARFÖR, ska det vara så svårt att säga det lilla ordet nej?! Jämt och ständigt hamnar jag i situationer där jag helst inte vill vara när min stora trut säger: ”Jamen, självklart!” samtidigt som den bortkopplade hjärnan sliter sitt bildliga hår och vrålar: ”NEEEEEJ!!”

Definitionen av verbet neka. Källa: Svenska Akademiens ordlista.
Ovanstående oförmåga har nu försatt mig i situationen att jag lovat gästa lokalradiostudion, vilket jag nogsamt lyckats undvika sedan 2002. Den gången var det samma, envisa nej-allergi som fick mig att svara ja på frågan om jag kunde tänka mig att sommarprata.
Vilket i och för sig är en udda erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan.

Tio års strida strömmar har runnit under broarna, men någon bättre nej-sägare har jag följaktligen inte blivit, så imorgon kl. 09:40 är det därför dags för ett nytt magplask på radiovågorna. Ja, jösses ... Med anledning därav undrar jag nu, för jag vet inte vilken gång i ord­ning­en: vem tusan var det som hävdade att visheten skulle komma med åldern?? Denna någon kan inte ha varit riktigt klok.

Min gamla Sony ICF 760-L från 1989.
Vägen till Ålands lokalradio börjar HÄR.

 

6 kommentarer:

  1. Vi har nog en liten djävul som sitter någonstans inuti och viskar: "Gör det! Det är kul. Säg ja!" Och så säger man ja och ångrar sig bittert till den dag det hela går av stapeln och då, när det äntligen är klart, känns det ändå som en kick som man lever på länge. Fast jag sa ändå nej till en grej förra veckan. En okänd dam ringde och frågade om jag kunde hålla föredrag om fåglar för någon samfällighetsförening. "Nej", sa jag "jag har lovat mig själv att inte ta på mig flera uppdrag". Sedan var jag riktigt stolt över mig själv!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Hej Nina, jag tycker också det är svårt att säga nej til vissa saker. Nu tror/vet jag att du har tackat ja till en sak som du behärskar bra. Men din vokabulär och humor blir det säkert en stunds njutning i radioprogrammet. Så lycka till "syrran"

    SvaraRadera
  3. Njae, inte 17 blir man visare med åren inte! Snarare tvärtom!!
    Anledningen är nog att man börjar bli lite orolig att man ska missa något. För var det inte någon riktigt vis gamling som sa att det är inte det man gjort man ångrar, utan det man inte gjort!?
    Så trösta dig med att efteråt känns det kul att verkligen ha gjort det där man egentligen inte ville göra. Ta det som en skön utmaning och njut!!!

    SvaraRadera
  4. Det är nog många, som blir glada över att du sa ja! Jag kan tänka mig att det blir ett högst underhållande program!
    Lycka till!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  5. Hej igen, hörru du vi ska lyssna på dig i morgon bitti.
    Är det åländsk eller svensk tid?
    Kram Monkan

    SvaraRadera
  6. Kerstin:
    Grattis, du har kommit bra mycket längre än jag i kursen "Konsten att säga nej när man faktiskt vill göra det"!

    Monkan:
    Ähum, det återstår nog att se hur det blir med det hela. Känner jag mig själv rätt blir det säkert en hel del svammel :oS Men tack för lycka till:et!

    Sändningstiden är finsk tid, men det går repris någon gång på kvällskvisten och sen ska det också gå att lyssna på bandat material efter sändning.

    Susie:
    Jo, nog är det väl så. När det väl är avklarat kommer det säkert att kännas rätt okej. Och lite reklam för boken om Solveig ska jag i alla fall få med, hoppas jag ;o)

    Monica:
    Haha! Nädu, jag tvivlar starkt på att det är någon som jublar och klappar händerna - allra minst jag själv. Jag FATTAR inte att jag - än en gång - lät tungan halka över på ett ja fast den egentligen skulle ha artikulerat ett tydligt nej :o/ Kan det vara en genetisk defekt..?

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!