torsdag 5 juli 2012

Det rör på sig

ETT PAR VECKOR senare än hos väninnan S, men nu kommer de, mi­na pioner! Det är samma knock out-effekt varje år; de fullkomligen däckar mig med sin skönhet och doft. Först ut är som vanligt de blek­rosa/vita.


Jordgubbarna tar sig också. Faktum är att den här första skålen inte skördades många dagar senare än ifjol, då jag plockade ungefär sam­ma mängd den 2 juli. Så även om man inbillar sig att allting är senare den här sommaren tycks det mesta ändå hålla tidtabellen rätt hyfsat.


Och så äntligen, efter år av väntan, får jag uppleva buskrosen 'Früh­lingsduft' i blom! Den är jättesöt, men doften är kanske i mitt tycke lite väl ”tvålig”.


Annat som hållit tidtabellen är ”60+ och singel”. VD på Papertalk ring­de igår och berättade att boken är färdigtryckt. På lördag kvistar jag över och hämtar den från konungariket. Guuuuuu, va’ spännande ...

11 kommentarer:

  1. VILL HA, ja jag vill också ha pioner. Din är urläcker, står den själv eller måste du ha pionstöd till den?
    Jag hade två röda pioner en gång, men de lade sig alltid på marken, jag hade sådan otur, det skulle alltid spöregna just när de blommade.
    Jag ska be C att vi kör till Alnarp en dag, dom har en massa pioner som man kan beskåda och bestämma vilken sort man ska köpa.
    Idag är det trädgårdsjobb och åter trädgårdsjobb, inte behöver man vara sysslolös.
    Ha det gott
    Monkan

    SvaraRadera
  2. Nog måste de stödas, pionerna. Men det är det värt! När mina jätteruggar, både vita och röda, blommar samtidigt är det så maffigt att man nästan dånar :o)

    Här är det också trädgårdsarbete som gäller. För ett par dagar sedan började jag underhållsklippa mina äppelträd och det är ju ett finlirande som man kan hålla på med preciis hur länge som helst. Men det ska göras, för här ska minsann inte bli några vattenskottsruggar fler gånger!

    SvaraRadera
  3. Och här är pionerna nästan utblommade! Men visst är dom bedövande med sin doft och skönhet!
    Härligt med egna jordgubbar!
    Och jag förstår att det är spännande med din bok...
    Kram från Monica!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk så stor skillnad några tiotals mil hit eller dit kan göra skillnad. Eller jordmån och läge, för den delen. Väninnan S och jag har till stor del samma pioner, men hennes går alltid i blom ett par veckor före mina. Jag har sandjord, hon lerjord. Det kan vara det som är grejen.

      Det som är mest spännande med boken är att få se hur den gör sig i tryckt format - och hur många tyrkfel jag fått med ;o) Och nog kommer det att vara en viss känsla att hålla den i handen, det skäms jag inte för att erkänna.

      Radera
  4. Det där var en riktig skönhet måste jag hålla med om. Mina pioner står i knopp nu och det dröjer nog inte så länge innan de röda slår ut. De vita är något senare. Men det är nog vanliga bonnpioner skulle jag tro. Den röda har stått här före vår tid och den vita är från en planta jag hittade på Holgerstomten som jag delade. Ska titta på nätet om jag kan hitta igen vad det är för sorter jag har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att hålla koll på sortnamnen är inte det lättaste. Särskilt inte om man "hittat" eller fått sina plantor.

      Var mina röda, de äldre jag har, kommer från har jag glömt bort och den vita har jag nog fått namnet på. Men tro inte att jag noterat det någonstans, än mindre memorerat det :o/ Så finns det en tredje sort, nu delad i två plantor, som fanns här på gården när jag köpte huset. Den har jag bara sett i blom en enda gång, samma kväll jag var på visning inför köpet. Jag tror den var rosa, men that remains to be seen.

      Ett par nya, en likaledes namnlös vit och en traditionell, röd bondpion planterade jag ifjol. De är hämtade från exets trädgård och lär nog inte blomma på ännu något år.

      En buskpion står högt på önskelistan. Jag får hålla tummarna för att det på någon plantskolerea dyker upp en planta eller två :o)

      Radera
    2. När jag tittade på bilder i går kväll kom jag på att den röda pionen inte är röd utan rosa och ganska fyllda. Hm, så lång är vår vinter att man hinner glömma hur trädgårdsväxterna ser ut! Jag får lägga ut bilder när dom blommar.

      Radera
    3. Du, det är tur man inte bor norr om polcirkeln. Med det utgångsläget skulle man ju hinna glömma att man överhuvudtaget har en trädgård, haha!

      Radera
  5. Här bor jag mitt i "Jordgubbslandet". Det är jordgubbsförsäljning och självplock överallt just nu. Men jag har ändå petat ner några egna plantor bara för att kunna stoppa en i munnen då och då under mina turer i trädgården.Mina pioner börjar så sakteliga blomma över. Nya gäster anländer snart över bron. Tyvärr verkar det inte bli det badväder som de hade hoppats på.
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man bara en liten plätt ledig nånstans måste man självfallet ha åtminstone en jordgubbsplanta! Det är gott och väl med köpegubbar, men att kunna plocka sina egna är ändå strået vassare.

      Och så kommer det gäster igen. Är du helt säker på att ni inte står med i nån lista över Bed & Breakfast på Öland..? *impad av att du/ni orkar*

      Radera
  6. Jag fick en pion av sandra till morsdag men den har inte visat nån knopp .Det har blommat rejält i jordgubarna.Så jag hoppas att dom blir fina i år.Du har så fina blommor jg önskar att jag kunnat komma till Åland nu så här mitt i sommaren.Kram på er

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!