söndag 1 juli 2012

Om det här med sinnlighet

DET GÄLLER ATT njuta av de små sakerna som Livet bjuder på. Sånt som är gratis. Jag blir inte lyckligare om det i mitt vardagsrum står en gigantisk platt-tv eller om Röda Faran över en natt genomgår en meta­morfos och blir en blänkande Porsche. Men jag blir lycklig – såå lycklig – av den sinnliga doften av en nyutslagen pion.

Gårdagens slagregn ställde till det hos väninnan S, som delade med sig av sitt överflöd. Mina egna har ännu inte börjat blomma. Kan ni kän­na doften..?


En annan form av sinnlighet är förmånen att kunna skapa något med sina egna händer (den lyckan varar kanske inte för evigt, eftersom art­rosen tydligen slagit klorna i min kropp). I gårdagens eländiga regn­ruskväder slog det mig plötsligt att jag visserligen virkat en stor filt av hexagoner och en annan av mormorsränder, men konstigt nog ingen med traditionella mormorsrutor.

Kombinationen regn och en oförutsedd garngåva från Anki blev gnis­tan som tände krutdunken och produktionen gick igång på alla åtta:


Vilken färg jag ska använda mig av för att sammanfoga rutorna åter­står ännu att se. Naturvitt? Eller kanske blekt lindblomsgrönt..? Något ljust ska det i alla fall bli, så mycket har jag redan beslutat.

Vad som däremot är färgsäkert är den artbestämningskvist jag nöp med mig vid min sticklingräd häromsistens, det som visade sig vara en weigela (eller trädgårdsprakttry). Det som från början var hårt slutna knoppar har mitt i allt utvecklats till sinnligt blodröda blommor:


Toppsticklingarna från samma buske som jag satt i jord verkar - pep­par, peppar, ta i trä - överleva och rota sig, och idag skiner solen igen. Är det nu det blir sommar..?

PS. Om någon råkar ligga inne med fjolliga rester av t.ex. Novitas Nal­legarn (eller garn av motsvarande kvalitet) som någon vill bli av med får dessa med förtjusning lämpas över på undertecknad för att an­vän­das i det nystartade filtprojektet :o)

19 kommentarer:

  1. Javisst, nu är det äntligen sommar! Det märks på att man kan sitta ute på kvällen, att man inte kan sova på morgnarna, på den typiska doften av Gotland - det doftar varma kryddor, speciellt timjan! Det är helt enkelt underbart!!
    Och visst är dom lyckliga ögonblicken något helt annat än det dom materiella ting vi omger oss med ger. Även om man ibland kan bli väldans glad åt något sådant, så är det ju inte LYCKA dom skänker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att sitta utomhus på kvällen har det än så länge varit lite och så med - och precis när jag skriver det här börjar det mulna på igen :o( Midsommaraftonen satt vi i och för sig ute ända till 02:30, men då påbyltade som på vintern och med TRE brinnande fyrfat runt oss. Men det kanske blir kanonväder till augusti; såna där medelhavsljumma kvällar, lagom till kräftorna..?

      Radera
  2. Åh, mormorsrutor! du är så duktig! Jag försökte virka sådana (har jätteutförlig beskrivning...) i våras, men dom blev inte så bra, för att uttrycka sig milt...
    Jag håller mig nog till grytlappar när det gäller vikning!
    Men det ska bli spännande att se din filt!
    Ha det gott, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du kollat på MIN beskrivning..? Mormorsrutor är nog bland det busenklaste man kan ge sig i kast med när det gäller virkning - grytlappar är sjufalt svårare. Och har man en gång fått häng på mormödrarna blir man lätt beroende ;o)

      Radera
  3. Jag visste att de garnerna kom i rätta händer! Själv fuskar jag ju med garn som redan är olikfärgat när jag gör mina rutor ;D
    Förresten. Vad tror du att det är för material i de två stora härvorna? Nån blandning va'? Jag gjorde brännprovet. De brann som syntet, men det luktade bränt hår ... urrrgh! Nåja, det får vara vad det vill. Jag köpte tre trehektoshärvor av varje för totalt 58 spänn. Tänkte att man kan ha det gråsilvriga som effekttråd med nåt tunt enfärgat kanske ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De där storhärvorna är ett mysterium. Man borde vara kemist :o) Men av smältningen och lukten vid eldning att döma måste det vara någonsorts syntet. Frågan är vilken? Jag tycker förresten inte alls att det luktar bränt hår när man eldar det. Har du testat att elda ett hårstrå samtidigt för att jämföra..?

      Draghållfastheten är däremot låg, vilket är lite konstigt. Syntetfibrer brukar vara omöjliga att dra av utan att man skär sönder händerna på kuppen. Men på en hel stor härva fanns det inte en endaste skarvknut, vilket också är ett tecken på att det är ett konstfibergarn. Eller ska vi kalla det tråd, för det är ju tunt som bara den. En härva tog huur länge som helst att nysta trots att jag har både nystvinda och nystapparat *puh!*

      Hur skulle det vara att sticka t.ex. en sjal av det med rätt grova stickor tror du? Lätt och luftig måste den bli i alla fall :oD

      Radera
  4. Jo, jag var också inne på sjal, men tänkte att den kanske blir "elektrisk" ... Kanske inte bränt hår, mer bränd nagel. Men hahahahaha, jag kanske brände en bit av min egen nagel ;D

    Kan det vara viskosblandning? Det blänker ju rätt bra ...
    Jag har en vinda och nystar för hand. Puuuh! Många kilometer blir det ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viskosblandning låter som det är rätt tänkt! Egentligen måste jag nog prova sticka något av det, för då känner man bättre vad det är. Viskos plagg brukar ju vara rätt mjuka eller hur?

      Annars får väl du/vi helt enkelt tillverka maffiga Montazamitofsar av garnet och dekorera med glaspärlor och annat bjäfs! ;oD

      Radera
    2. Hahaha, ja både du å jag är ju själva urtypen för blingbling å bjäfs ;D

      Jag håller på och stickar en provlapp. Tänkte tvätta den på 40 grader sen å se hur den beter sig ...

      Radera
    3. Yes, ma'm! Volanger, spetsdekor och paljetter is da thing ;o)

      Bra tänkt med en provlapp! Keep me posted, will ya?

      Radera
  5. Sv: Angående blommande mönjelilja: Den ska stå i en för liten kruka! Min står ljust men inte i sol.
    Kram igen, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aa-hah! Då är det nog där felet sitter, för krukorna är inte direkt små. Då finns det två lösningar på problemet: vänta på att de växer i sina kläder eller helt enkelt plantera om. Tack för tipset!

      Radera
  6. Ups, då vart jag påmind om mormorsrutorna som ligger o skrotar nånstans... Går ut i trädgården o ägnar mej åt sinnena istället:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, gör så du! Mormorsrutorna finns nog kvar den dagen andan faller på :o)

      Radera
  7. Kommer du ihåg oss, ropar en svag kör av 72 virkade rutor i handarbetspåsen.Ja, det gör jag men ni står inte först i kön.
    1.Nya jeans som ska fållas upp
    2.Finbyxor som släpar i backen och ska kortas.
    3.Behåband som ska flyttas ett par cm
    4.Påskduken som är inne på sitt 8:e verksamhetsår
    5.En raggsocka som ska utökas till två osv osv osv
    Kram från Anonym

    SvaraRadera
    Svar
    1. Göm undan påsen, för sjutton, det är sommar! Virkningen lär inte gå upp i molekyler och bli en del av alltet bara för att de får vänta lite i påsen. Virka ska man göra för att det är avkopplande, inte för att man måste. Samma med påskdukar och raggsockor också, förresten ;o)

      Radera
  8. Härliga färgkombinationer som du är så bra på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mja, den här gången är det inte så vidare värst färgkoordinerat. Den här gången blir det ett projekt så som mormorsrutor från begynnelsen är tänkta att göras, med vad som står till buds. En del rutor blir därför vackrare än andra, men jag tror att helheten ändå ska bli rätt okej. Sen nån gång, när jag eventuellt har åstadkommit en färdig filt.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!