fredag 13 juli 2012
Olivliv
FÖRRA LÖRDAGEN VAR jag över till Roslagen för att hämta lådorna med min bok; min första tur västerut sedan jag i november 2010 kom hem från min 50-årsresa till Madeira – och en trevlig sådan.
Medföljande sällskapsdamen S och jag hade inga andra hållpunkter förutom bokhämtandet och spenderade tiden mellan färjorna med att lalla omkring på vägen mellan Grisslehamn och Kapellskär. Än den ena, än den andra vägen tog vi av på och på ett ställe fick jag den här underbara bilden. Rena, rama Bullerbyfotografiet eller hur? Liksom sinnebilden av ett nordiskt sommarlov.
Ack ja, den som ändå vore barn på nytt ... Men det är man ju inte. Det är däremot det lilla olivträd jag köpte på specialpris ifjol! Det som övervintrat i mitt mörka källarförråd, i våras utdömdes som stendött, fick rötterna befriade från jord och ställdes i en kruka som växtstöd för somrig krassefägring.
Döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte detta:
Olivträdet växer så det syns, men med krassen i den krukan är det rätt visset. De trivs tydligen inte i varandras sällskap. Samma krasse i en egen kruka ränner däremot iväg, men blomningen stämmer inte riktigt överens med vad påsen lovade. Den är sannerligen inte vackert ljusgul, utan precis så där ettrigt brandgul som jag inte ville ha den :o/
Och sen kan jag konstatera att Pensions-Alandia, det försäkringsbolag jag storligen beklagar att jag i tiderna valde att teckna min arbetspensionsförsäkring hos, mycket metodiskt håller på att måla in sig själv i ett hörn. Det senaste brevet jag fick för ett par dagar lyckas med konststycket att på sina blott åtta rader vara så hejdlöst motsägelsefullt att jag, mitt i det egentliga eländet, inte kan göra annat än flina brett åt enfalden.
Ett gott råd till alla unga, fräscha medmänniskor som går i tankar att starta eget: skit i lokalpatriotismen och välj för guds skull ett fastländskt försäkringsbolag för den lagstadgade pensionsförsäkringen! Inte heller de är felfria, men chansen att man hos dem snubblar på någon med åtminstone en tillstymmelse till kompetens är trots allt större.
Medföljande sällskapsdamen S och jag hade inga andra hållpunkter förutom bokhämtandet och spenderade tiden mellan färjorna med att lalla omkring på vägen mellan Grisslehamn och Kapellskär. Än den ena, än den andra vägen tog vi av på och på ett ställe fick jag den här underbara bilden. Rena, rama Bullerbyfotografiet eller hur? Liksom sinnebilden av ett nordiskt sommarlov.
Ack ja, den som ändå vore barn på nytt ... Men det är man ju inte. Det är däremot det lilla olivträd jag köpte på specialpris ifjol! Det som övervintrat i mitt mörka källarförråd, i våras utdömdes som stendött, fick rötterna befriade från jord och ställdes i en kruka som växtstöd för somrig krassefägring.
Döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte detta:
Olivträdet växer så det syns, men med krassen i den krukan är det rätt visset. De trivs tydligen inte i varandras sällskap. Samma krasse i en egen kruka ränner däremot iväg, men blomningen stämmer inte riktigt överens med vad påsen lovade. Den är sannerligen inte vackert ljusgul, utan precis så där ettrigt brandgul som jag inte ville ha den :o/
Och sen kan jag konstatera att Pensions-Alandia, det försäkringsbolag jag storligen beklagar att jag i tiderna valde att teckna min arbetspensionsförsäkring hos, mycket metodiskt håller på att måla in sig själv i ett hörn. Det senaste brevet jag fick för ett par dagar lyckas med konststycket att på sina blott åtta rader vara så hejdlöst motsägelsefullt att jag, mitt i det egentliga eländet, inte kan göra annat än flina brett åt enfalden.
Ett gott råd till alla unga, fräscha medmänniskor som går i tankar att starta eget: skit i lokalpatriotismen och välj för guds skull ett fastländskt försäkringsbolag för den lagstadgade pensionsförsäkringen! Inte heller de är felfria, men chansen att man hos dem snubblar på någon med åtminstone en tillstymmelse till kompetens är trots allt större.
Sparat i följande arkivlådor:
Foto,
Hälsa - papperskrig,
Trädgård 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan hoppsan
SvaraRaderaDen där översta bilden du har på inlägget blev väldigt fin. Det är inte ofta eller nästan aldrig man får till en sådan bra bild....
Jodu, den bilden är jag mer än nöjd med! Och den kom till bara av ren tur. Så är det säkert alltsomoftast med de mest lyckade fotografierna.
RaderaDu har fått till en väldigt fin ton i den där sommarbilden. Den mindre tösens ivriga skutt och den störres mera behärskade steg. Mot badstranden kanske?
SvaraRaderaDet verkar lite sent påkommet för olivträdet att veckla ut sina blad i juli. Hur kommer du att göra inför vintern, för den torde ju inte hinna invintra i tid?
När min dotter blev skadad i bussolyckan för över tio år sen fick jag rådet av en äldre släkting, som varit chef över ett av de större försäkringsbolagen, att hon måste skaffa sig en advokat om hon skulle ha någon chans mot försäkringsbolaget. Han om någon visste vad han talade om. Så lömska påhopp som dom kom med har man svårt att i sin vildaste fantasi tänka sig. Sådana är dom och det är nog lika överallt.
Japp, mot badstranden var de på väg, tösabitarna. Tonen fick jag till genom att dra ner mättnaden till 50%. Sen justerade jag färgbalansen för mellantoner och högdagrar med värdena 15,0,-30. Då blir det så här lite halvsepia över det hela.
RaderaDet där olivträdet har sannerligen fått spunk och det vete sjutton hur det ska kunna överleva en vinter till. Men går det så går det. Jag hade ju faktiskt stämplat det som dött i våras, så vem vet? Det är ju inte utan orsak som olivträd kan bli 1.000 år gamla och mer ;o)
Vad pensionsförsäkringsråddet beträffar börjar faktiskt läget att anlita jurist att komma allt närmare. Eller rentav en polisanmälan, eftersom de faktiskt inte följer lagen.
Vilken sommarbild - den kan du vinna pris med!
SvaraRaderaDet var väl roligt att olivträdet lever och frodas!
Krasse är ju bara en tillfällig gäst, men olivträdet kan du ju ha länge!
Ha en skön helg, kram, Monica
Jojo, det skulle ju vara nåt det, att amatörfotografen av rang vann ett pris :o) Men då bör man kanske sända in ett bidrag till någon tävling först..? Haha!
RaderaSom jag svarade Cici här ovan återstår det att se hur det går med olivträdet. Men livsvilja tycks det i alla fall ha, det lilla livet :oD