Ålands hälso- och sjukvård har snuvat mig på min hälsa, till vissa delar för all evighet, amen. Och efter den tre veckor långa antibiotikakuren mot borreliosen noterar jag, med bara tre dagar kvar, ingen som helst förbättring.
FPA blåser Lilla A och mig på det bostadsbidrag vi enligt lag ska få och har med det drivit mig ända till justitieombudsmannen, som jag f.ö. undrar när i helskotta jag ska få svar från.
Pensions-Alandia krånglar med den invalidpension jag har läkarintyg i travar på att jag har rätt till under den tid den medicinska utredningen är pågående, och med det har vägen burit till Försäkringsdomstolen. Och där tar det väl ett halvår eller mer.
Liv-Alandia tolkar sina egna försäkringsvillkor som en brännvinsadvokat i ett tillstånd av fullständig sinnesförvirring, så i fallet med premiebefrielse på min frivilliga pensionsförsäkring blir det tingsrätt och/eller polis.
Och nästa vecka ska Röda Faran, 22 år i somras, på årsbesiktning.
Ja, vet ni, ni får faktiskt förlåta mig, men idag är det en dag (igen) då det inte riktigt känns som Livet går som på räls. Att sätta mig ner och invänta nästa katastrof är förmodligen det slugaste jag kan göra. För att den kommer, det kan ni skriva upp. Det torde vid det här laget vara nog så empiriskt bevisat.
På tal om katastrofer, så har den här bloggen snart gjort sitt. Jag har ju ändå aldrig någonting trevligt att skriva om numera. Jag skulle inte läsa den här bloggen själv. Det räcker som betyg.
I bland så måste man få gnälla av sig allt elende som man råkar ut för, en del av det du beskriver har jag själv råkat ut.
SvaraRaderaMen du??? Inte ska du lägga ner din blogg :(
Låt din blogg bli din glädjekälla som får dig att orka gå vidare, när allt känns hopplöst. Du har visst mycket att tillföra och ge oss andra som tittar in till dig.
Nu sänder jag dig massor av må bra kramar.
Annika
Jag håller med Annika. Du har mycket att ge oss andra och via din blogg kan vi (så gott vi kan) puscha dej i din kamp. Så låt din blogg fortsätta vara ett språkrör för rättvisa!
SvaraRaderaKram på dej! Pipi
Hej
SvaraRaderaInte lägga av med bloggandet.
Alla har alltid något att skriva om, sen är det upp till andra att gilla eller inte gilla det. Själv förstår jag inte hur du orkar skriva om alla dina bekymmer på bloggen, det hade jag inte orkat eller velat alltid. Min terapi mot allt jag går igenom är min blogg, där jag vill ta upp sådant som gör mig glad, lite mer välmående och som får mig att orka upp varje morgon. Men ibland skriver jag om det jag dras med ändå.
Det andra får jag tampas med privat, utanför min blogg. För mig är det viktigt att jag har en del åt vart håll.
Men inte sluta blogga bara för att nederlaget är stort, för jag tror ändå att dina inlägg är en sorts terapi för dig. Förresten så även det lilla är intressant.......jag eller andra kanske inte alltid kommenterar, men läser ofta. Men det betyder inte att vi inte bryr oss eller känner med dig. Vi alla finns här runtomkring som stöd och som en liten tröst eller terapi, vid behov. Jag och jag tror/vet många andra, hade fått en stor lucka och avsaknad om en viss Stjärnkraft inle lös längre på blogghimlen.........
Som du vet läser vi alltid dina inlägg. Vi tycker och diskuterar varje dag din situation, men tyvärr kan vi inte göra något. Men du ska veta att vi känner oehörd sorg med dig och Lilla A.
SvaraRaderaJag håller med grabben min, bloggen är nog viktigt som terapi tex att få skriva av sin ilska.
Snälla, snälla lägg inte av.
Hälsningar från oss i Malmö
Kram, "syrran"
Det är OK att ta "semester " en månad eller så, bara du talar om att du gör det, men sluta!!! Nej, det ligger väl inte för dig egentligen. Och skriva är verkligen terapi, jag skulle inte klara mig utan och det gör nog inte du heller. Tänk på att alla vi andra behöver Stjärnkraft!
SvaraRaderaKram,kram /Kerstin