Under den tystnad som lägrat sig här de senaste dagarna har jag bl.a. ägnat mig åt långa promenader på motionsbandet, eftersom den rytmiska pendelrörelsen som uppstår när man går gör susen för att lågt humör. Ja, jäsiken vet ni, som jag knatat på!
Motionerandet har jag varvat med virknålsvoodoo. Fyra nåldynor har det blivit och när de var färdigställda stack jag med stoor tillfredsställelse en mängd nålar i dem, alltmedan jag tänkte ondsinta tankar om både den ena och den andra.
Igår fick jag tack vare väninnan C dessutom upp ögonen för en för mig helt ny virkteknik och inspirationen flödar fram med förnyad kraft. Så länge jag finner glädje i att hantverka, så länge är jag ännu inte helt slut som människa! Bilder kommer så småningom på det nya.
Nåväl, vi har väl alla våra svarta stunder lite till mans eller hur? Det jag ogillar är att mina egna duggar allt tätare, så tack, alla, för era uppmuntrande tillrop häromsistens! Det är gôtt att veta, att det finns en hel del goda människor out there in space, både kända och okända.
Det var mej ena söta nåldynor! Min egen är en ful en men precis lagom stor och har lagom motstånd (viktigt för mej!) när man trycker in nålarna.
SvaraRaderaH. Pipi
Jo, visst blir de rätt rara? Perfekta som restgarnsprojekt, eftersom det går åt så lite garn och man kan "blanda och ge" precis hur man vill :o)
RaderaJag har redan länge tänkt göra såna här, för min egen nåldyna har varit ett hatobjekt ända sedan jag sydde den för många, många år sedan. Den har nämligen varit behäftade med precis det som du nämner: motståndet var inte det jag vill ha. Men från tanke till handling är det långt ibland; över 20 år i det är fallet, om jag minns rätt.
Hejsan! Vilka jättfina nåldynor, kul modell Trevlig helg Karin
SvaraRaderaHimla lätta att göra dessutom, så det är bara att sätta igång ;o)
RaderaVad skönt att du inte försvunnit.vad söta nåldynor.Vad ska du ha för den rosa,köper järna den av dig.Kram
SvaraRaderaNä, helt borta är jag inte. Inte ännu. Men det var en välbehövlig paus på några dagar.
RaderaVad skulle du börja köpa en sån här nåldyna för, kvinna?! En sån svänger du ju ihop själv på nolltid. Två rundlar som du virkar ihop, fyller med syntetvadd och snörper ihop med garn eller snöre i "tårtbitar" - vips, färdigt!
Dessutom har jag hunnit lägga upp dem till försäljning på Etsy redan.
Okej .Var det så enkelt.Din senaste virkning verkar rätt grånglig,men ser läcker ut.
RaderaHej Nina, vad glad jag blev när jag tittade på din blogg och såg att du är igång med lite kul grejor. Nåldynorna är jättesöta.
SvaraRaderaJag har inte börjat med något handarbete ännu, är inne i en läs- och släktforskar-period. Har abonnerat på ett nytt fantastiskt program, HDigital heter det. Fotona på kyrkoböcker mm är superfina, samt att det finns jättemycket avfotat ifrån våra olika arkiv att leta i.
Fortsätt med virkningen, det är väl ändå en fin terapi :)
Kram Monkan
Jominsann, virkning - eller någon annan form av hantverkande - är den bästa av "terapier" när man behöver muntra upp sig lite eller helt enkelt bara tömma hjärnan på mörka moln.
RaderaKul att du är igång med släktforskeriet! Det, om något, är väl en utmärkt höst- och vintersyssla :o)