måndag 5 november 2012

Om att ta det säkra före det osäkra

JUST NU KÄNNS det som om papperskriget som pågår på flera fronter samtidigt kommer att bli min för tidiga död. Då känns det gott att veta att det kommer att finnas åtminstone en julklapp från mig till Lilla A.


Sen kan jag rapportera om ett lustigt (nåja) fenomen i samband med den nyligen påbörjade tre veckor långa antibiotikabehandlingen av min neuro­borre­lios. Plötsligt känns det nämligen som det ”småkokar” inuti mitt vänst­ra knä, samma knä som jag haft det lite värkigt och små­be­svär­ligt med i sisådär ett halvår.

Måhända är det de små spiroketuschlingarna som sjuder i sitt eget spad..?

8 kommentarer:

  1. Det är dödsryckningar, nu dör dom ut och du blir kanonbra och går ingen förtidig död till mötes! Så vill jag gärna tro!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det är spiroketerna du menar - men guud, som jag önskar att det var försäkringspacket istället ...

      Nu, när klockan är fem i tolv för min möjlighet att överklaga, har de börjat ägna sig åt obstruktion också. Fast det bör väl betraktas som att kacka i eget bo, för redogjort för i mitt överklagande kommer det inte att se så vackert ut. Och överklagandet lämnar jag in oavsett om jag hinner få det begärda materialet eller ej. Sån är jag.

      Radera
  2. Visserligen brukar man ju bli uppskattad och respekterad först efter sin död men mitt förslag är ändå att du håller dig levande. Naturligtvis för din egen och lilla A:s skull men även för alla oss andra som inte vill ha ett abrupt slut på vår dagliga läsning om din kamp mot stora jättar och små virus.
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nånä, inte kommer jag att lägga näbben i vädret om jag får välja, men det känns onekligen som jag håller på att drunkna i pappershögarna. Livstecknen här på bloggen blir inte som de brukar och innehållet går mest i moll. Hur f-n orkar nån läsa..?

      Virusen är, som tur är, inga virus utan bakterier. På såna kan man ta kål, med lite tur. Och en av jättarna är minsann ingen gigant i sammanhanget. Enligt Finansbranschens Centralförbunds statistik för 2010 står Försäkringsaktiebolaget Pensions‐Alandia för ynka 0,3 % av de totala marknadsandelarna för arbetspensionsbolagens premieinkomster i Finland.

      Inte mycket att skryta med i sammanhanget, så det förvånar mig storligen att de inte bryr sig mer om sin goodwill. Redan idag är det många ålänningar som ger fan i lokalpatriotismen och väljer att teckna sina lagstadgade pensionsförsäkringar i fastländska bolag istället. Fler lär det bli.

      Radera
  3. Hei Nina,
    hyvää Svenska dagen sinulle. Suomenruotsalaisten tiedetään elävän pidempään kuin suomenkielisten, joten aivan varmasti sinä elät todella pitkään. Pidemmän eliniän salaisuus tutkimusten mukaan on ruotsinkielisten sosiaalisuus, joten ehkäpä tämä sinun blogisi pitää sinut elossa, joten jatka vaan sitä.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kiitos samoin/Tack detsamma! Och nog tror jag väl att det finns ett visst mått av sanning i att människor som är sociala lever lyckligare, och lyckliga människor lever längre.

      Tyvärr går varken det ena eller andra att applicera på mig. Åtminstone inte för tillfället. Den i princip enda sociala samvaron jag ägna mig åt numera är virtuell (och hur hälsosamt är det?).

      Och så särdeles lycklig är jag - av förklarliga orsaker - inte heller för närvarande. Men man kommer långt med ilska också! Inte för att jag vet om det finns någon statistik på det, men nog tusan lever gamla, griniga kärringar länge. Somliga skulle säkert vara snabba att säga: "Sannerligen! För länge."

      Radera
  4. Nina! Roligaste svaret idag på Snäckskalsdalens kommentar. Gapflabb!! Sedan det där med klappar till A. Det kanske kan komma något från den här sidan av pölen också...... Tomten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då kan du få dig ett gapflabb till. En begäran om kopior av mötesprotokoll, som enligt all logik bör finnas hos mitt arbetspensionsbolag, har inte hörsammats. Varken av VD för den delen av verksamheten eller av VD för hela storbolaget. Därför undrar jag nu om denna fördröjning/brist på kommunikation kommer sig av att de för allt vad tygen håller, med svettiga pannor och glödande ritstift, sitter och producerar protokoll i efterskott. Ho vet, men obstruktion är det i alla fall, av yppersta klass. Vore de kossor skulle de få prisrosetter.

      Sen får jag väl tacka Tomten i förväg, men vill poängtera att inlägget inte var avsett som någon form av förtäckt tiggarbrev! Klappar lär nog flickebarnet få så det räcker ändå, för hon har både far, plastmor, syster och bror. Det är bara på mödernet det blir lite skralt.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!