fredag 16 november 2012
*suck!*
DET HÄR BÖRJAR bli löjligt. Har inte Aktia bättre saker att göra än att hålla sig informerade om vad en höggradigt irriterad försäkringstagare på Åland skriver på sin blogg??
En påläsning av lagstiftningen skulle i mitt tycke vara ett bättre sätt att fördriva tiden, när det nu dessutom tycks föreligga ett seriöst behov av det.
Ja, herregud, vad kan man annat säga än: Suck!
Eller jo, vid närmare eftertanke skulle jag kunna tänka mig att också klämma i med: Gör om, gör rätt, så slipper ni skämmas. Men det vore ett slöseri med min tid och energi, för i försäkringsbranschen sätter man hellre sprätt på mängder av premieintäkter genom att tjafsa om ett ersättningsanspråk in absurdum. Och särskilt de gånger man vet att man har fel. Att godvilligt erkänna fel eller misstag är nämligen inte smart, för då prejudicerar man sig och kan bli tvungen att hosta upp ersättning en annan gång också.
Utgångsläget för försäkringstagaren förbättras inte av att det alltid är försäkringsbolagen som har tolkningsföreträde, även när tolkningen är så långsökt och ologisk som det bara är möjligt. Den arme försäkringstagaren, som redan befinner sig i underläge i och med sitt behov av den ersättning han försäkrat sig för, har det inte lätt. Och det är mer regel än undantag att denne stackars sate blir tvungen att gå hela vägen till högsta instans för att långt om länge, kanske först efter fyra-fem år, få rätt.
Dessvärre är det inte många som orkar all the way. Dessvärre får det som konsekvens att prejudikaten är alltför få, vilket leder till att försäkringskolosserna kan fortsätta rulla på i samma hjulspår. Och visst, det kan tyckas lite tungt att med en grunddagpenning på dryga 700 euro börja fajtas med någon som höstar in premieintäkter i storleksordningen 100.000.000 per år.
Men eftersom försäkringsbranschen inte har läst på sin Pippi Långstrump och lärt sig att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll, tja, då är det bara att satsa hårt på en biblisk repris. Lille David fick ju jättelike Goliat på fall, så rent principiellt ska det inte vara omöjligt. Det behövs inte alltid att man är stor för att man ska bli besvärlig. Titta bara på ett förkylningsvirus.
Bless you, Aktia! *räcker välvilligt över en näsduk* ;o)
PS. Har hittat en ny, bra-att-ha webbplats: Försäkrings- och finansrådgivningen. Och sen har jag, till min glädje, upptäckt att jag, när jag får en stund över, faktiskt har min fulla rätt att plita ihop ett klagomål till JO över Pensions-Alandias undermåliga hantering av mitt lagstadgade pensionsärende. Jomen, så ligger det till!
En påläsning av lagstiftningen skulle i mitt tycke vara ett bättre sätt att fördriva tiden, när det nu dessutom tycks föreligga ett seriöst behov av det.
Ja, herregud, vad kan man annat säga än: Suck!
Eller jo, vid närmare eftertanke skulle jag kunna tänka mig att också klämma i med: Gör om, gör rätt, så slipper ni skämmas. Men det vore ett slöseri med min tid och energi, för i försäkringsbranschen sätter man hellre sprätt på mängder av premieintäkter genom att tjafsa om ett ersättningsanspråk in absurdum. Och särskilt de gånger man vet att man har fel. Att godvilligt erkänna fel eller misstag är nämligen inte smart, för då prejudicerar man sig och kan bli tvungen att hosta upp ersättning en annan gång också.
Utgångsläget för försäkringstagaren förbättras inte av att det alltid är försäkringsbolagen som har tolkningsföreträde, även när tolkningen är så långsökt och ologisk som det bara är möjligt. Den arme försäkringstagaren, som redan befinner sig i underläge i och med sitt behov av den ersättning han försäkrat sig för, har det inte lätt. Och det är mer regel än undantag att denne stackars sate blir tvungen att gå hela vägen till högsta instans för att långt om länge, kanske först efter fyra-fem år, få rätt.
Dessvärre är det inte många som orkar all the way. Dessvärre får det som konsekvens att prejudikaten är alltför få, vilket leder till att försäkringskolosserna kan fortsätta rulla på i samma hjulspår. Och visst, det kan tyckas lite tungt att med en grunddagpenning på dryga 700 euro börja fajtas med någon som höstar in premieintäkter i storleksordningen 100.000.000 per år.
Men eftersom försäkringsbranschen inte har läst på sin Pippi Långstrump och lärt sig att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll, tja, då är det bara att satsa hårt på en biblisk repris. Lille David fick ju jättelike Goliat på fall, så rent principiellt ska det inte vara omöjligt. Det behövs inte alltid att man är stor för att man ska bli besvärlig. Titta bara på ett förkylningsvirus.
Bless you, Aktia! *räcker välvilligt över en näsduk* ;o)
PS. Har hittat en ny, bra-att-ha webbplats: Försäkrings- och finansrådgivningen. Och sen har jag, till min glädje, upptäckt att jag, när jag får en stund över, faktiskt har min fulla rätt att plita ihop ett klagomål till JO över Pensions-Alandias undermåliga hantering av mitt lagstadgade pensionsärende. Jomen, så ligger det till!
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!