onsdag 5 december 2012

Ännu en dag till handlingarna

OM JAG SKA sägas lära mig något under den här rehabili­terings­utred­ningen, så är det att lägga band på mitt behov av att ständigt vara sysselsatt med något, att aldrig unna mig en stund av att göra absolut ingenting annat än bara vara. Här kan man i princip inte låta bli att ba­ra vara. Svårsmält faktum.

På dagens plussida finner vi att jag lokaliserat en plats på ”mitt” vå­ningsplan där, hör och häpna, det trådlösa bredbandet fungerar. Sär­skilt privat är det inte, men hellre uppkopplad i ett publikt utrymme än av- och påkopplad i ”cellen”!


Byggnaden som sådan består till största delen av korridorer, korri­do­rer och ännu mer korridorer. Den arkitekt eller de arkitekter som fram­fött denna institutionsbyggnad måste ha varit av det mer fantasilösa slaget. Och så adderar vi en färgsättning à la svenskt landsting på 1970-talet, så förstår ni hur spirituell min nuvarande omgivning är ;o)


Ännu ett plus till protokollet är den extra bäddmadrass jag hittade utanför min rumsdörr för en timme sedan. Aaaah! Efter två nätter då jag allvarligt övervägt att lägga mig på golvet istället kommer det sä­kert att kännas som att sjunka ner i ett dunbolster inatt.

Men nu är det dags för eftermiddagspromenaden och imorgon drar jag till skärgården om allt går enligt planerna. Den 6:e december är det­sam­ma som Finlands självständighetsdag, som är en röd dag i al­ma­nackan. Då är det tillfälligt avbrott i utredandet medan personalen äg­nar sig åt nationalistiska aktiviteter, som t.ex. att begapa den årliga televiseringen av presidentbalen i Helsingfors, dit många skulle vilja bli bjudna men få är kallade.

4 kommentarer:

  1. Efter att ha läst förra inlägget så förstår jag att den här tiden trots allt inte är bortkastad. Du har ju både fått artros konstaterat och dessutom träffat en vettig människa! Inte dumt!!
    Till dagens inlägg om den enormt trista miljön kan jag bara berätta att igår hörde jag på radion att man byggt ett nytt hus på nått mentalsjukhus (det heter väl inte så numera, men skit samma) med stora luftiga, ljusa och fräscht inredda rum för varje patient - och framförallt, med inglasade uteträgårdar samt en liten vinterträdgård i anslutning till varje avdelning dit patienterna kunde gå själva. Tidigare var huset på 7 våningar och alla måste ledsagas ut av flera personer - nån timme om dagen!
    Självmordsförsöken hade minskat med otroliga 34% efter det!!
    Snacka om att vi människor behöver vacker och trivsam miljö runt oss för att må bra! Det är ju inget fel med lite natur eller trädgård också!!
    Njut av att bli ompysslad!
    Susie

    SvaraRadera
  2. Tja, ska vi vara petiga så är det som konstaterats mera artros, dvs rätt diagnos på mina knäbekymmer, som hemma på Åland viftats åt sidan pga att reumalab varit negativt. Tanken på artros i knälederna gick tydligen inte att tänka, trots att jag redan har sådan röntgenologiskt konstaterad i både fötter och tummar. Antagligen är det samma sak i vänster axel också, möjligtvis i vänster käkled med. Jippi.

    Jadu, vad din berättelse om vårdmiljön beträffar kan jag bara sucka. Sucka över hur korkad den s.k. expertisen måste vara, för det är väl ändå ett sedan evinnerliga tider välkänt faktum att människan mår bra av vackra omgivningar, god mat och dryck och ett lämpligt mått av de sköna konsterna? Se bara på japanerna med sina tusenåriga tradition av fantastisk trädgårdskultur, kalligrafiska stordåd, mat som är vacker för ögat och bra för kroppen osv.

    Så vad skulle vara nytt med att patienter med psykiatriska sjukdomar mår bättre om miljön förbättras..? Ja, som sagt: *suck!* Men någon har väl tjänat sig en saftig hacka på att göra en utredning av saken. Det är så det brukar vara numera, att man ödar multum på att utreda självklarheter.

    SvaraRadera
  3. Jag är stor beundrare av antroposofernas klinik i Järna söder om Stockholm. Där är inredning och färger kombinerat med musik högprioriterat och man omfattas av lugnet och skönheten så fort man kommer in genom dörren.En harmonisk omgivning är viktig för välmåendet och jag undrar ibland om inte alla vilsna tonåringar som mår så dåligt idag, är drabbade av nutidens skräniga oljud i alla högtalare, besparingar inom skolvärlden och bristen på hemmamammor som kan skapa ett hemtrevligt boende med bullbak och traditioner.(går bra med pappor också)
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka ord från en klok kvinna! Jag kunde inte uttryckt det bättre själv :o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!