fredag 7 december 2012
Politisk asyl
JAG GÅR I landsflykt även över veckoslutet! Omtänksamma C och hennes M inhyste mig redan under självständighetsdagen igår under sitt tak och har av sina hjärtans godhet förlängt erbjudandet att gälla över lördag-söndag också.
Det är lite hemtrevligare där måste jag säga, så jag behövde inte så vidare värst lång betänketid för att svälja det betet, med krok, lina och sänke. Gissningsvis till familjens äldre döttrars stora förtret, eftersom det betyder att de tvingas kampera ihop när jag lånar en sängplats ;o)
Annars har jag nyss varit med om en lite annorlunda upplevelse. Jag har i 45 minuter träffat en totalt finskspråkig inremedicinsk specialist. Detta borde enligt alla odds ha utvecklats till en ny upplaga av Lost in Translation, men den totala språkförbistringen till trots uppfattade jag det som att han på ett helt annat sätt än tidigare inblandade delar min uppfattning att roten till alla mina kryptiska symptom gömmer sitt fula tryne i någon av de endokrina körtlarna i hjärnan.
Funktionen i corpus pineale, tallkottkörteln, där min cysta slagit rot är, precis som han sa, så gott som omöjlig att kontrollera medelst labprover. Plus att han tillstod att man t.v. vet väldigt lite om vad den lilla tallkotten egentligen är med och rör och för i, vilket jag i och för sig var helt införstådd med sedan tidigare.
Men att tallkotten jobbar i team med hypofysen, det är bekant. Och om det mickelmacklar med den senare kan det urarta i precis vad som helst. Så nu lovade han rita ihop lite funderingar som jag ska få med mig till Åbo universitets centralsjukhus på måndag, där jag har dejt med en endokrinolog. Ytterligare en liten guldstjärna fick han, när han (på sjungande finska, men dock) uttryckte sin bestörtning över hurudan vårdsituationen verkar vara på Åland.
Nåja, luttrad som jag numera är, tänker jag inte brista ut i någon förtida lovsång över vårdkvaliteten på den här sidan pölen förrän jag träffat sagda endokrinolog och innan jag fått läsa utlåtandet från den pågående rehabiliteringsutredningen. Men känslan är t.v. att här försöker man i alla fall skapa sig någon form av helhetsbild, inte bara dutta lite här och lite där.
Det är lite hemtrevligare där måste jag säga, så jag behövde inte så vidare värst lång betänketid för att svälja det betet, med krok, lina och sänke. Gissningsvis till familjens äldre döttrars stora förtret, eftersom det betyder att de tvingas kampera ihop när jag lånar en sängplats ;o)
Annars har jag nyss varit med om en lite annorlunda upplevelse. Jag har i 45 minuter träffat en totalt finskspråkig inremedicinsk specialist. Detta borde enligt alla odds ha utvecklats till en ny upplaga av Lost in Translation, men den totala språkförbistringen till trots uppfattade jag det som att han på ett helt annat sätt än tidigare inblandade delar min uppfattning att roten till alla mina kryptiska symptom gömmer sitt fula tryne i någon av de endokrina körtlarna i hjärnan.
Funktionen i corpus pineale, tallkottkörteln, där min cysta slagit rot är, precis som han sa, så gott som omöjlig att kontrollera medelst labprover. Plus att han tillstod att man t.v. vet väldigt lite om vad den lilla tallkotten egentligen är med och rör och för i, vilket jag i och för sig var helt införstådd med sedan tidigare.
Men att tallkotten jobbar i team med hypofysen, det är bekant. Och om det mickelmacklar med den senare kan det urarta i precis vad som helst. Så nu lovade han rita ihop lite funderingar som jag ska få med mig till Åbo universitets centralsjukhus på måndag, där jag har dejt med en endokrinolog. Ytterligare en liten guldstjärna fick han, när han (på sjungande finska, men dock) uttryckte sin bestörtning över hurudan vårdsituationen verkar vara på Åland.
Nåja, luttrad som jag numera är, tänker jag inte brista ut i någon förtida lovsång över vårdkvaliteten på den här sidan pölen förrän jag träffat sagda endokrinolog och innan jag fått läsa utlåtandet från den pågående rehabiliteringsutredningen. Men känslan är t.v. att här försöker man i alla fall skapa sig någon form av helhetsbild, inte bara dutta lite här och lite där.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - papperskrig,
Hälsa - sjukvård,
Omtanke om andra
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, du börjar se ljuset i tunneln! Hoppas att det inte slocknar när du kommer tillbaks till Åland. Finlands självständighetsdag uppmärksammas till och med i veckans ICA-reklam på TV här.Där hyllas Finlands alla storheter från Sibelius till idrottaren Hacki Hälinen och bärplockaren Maski Hallonen. Lättroad som jag är tyckte jag att det var kul.
SvaraRaderaKramar till alla på flyktingförläggningen /Kerstin
Tja du, allting är relativt. Idag, nyss hemkommen från asylen i skärgården, fick jag i min hand en två sidor lång konsultationsbegäran, som den finskspråkige inremedicinaren författat för att jag ska medföra till hans kollegor på TYKS imorgon. Och i helt sedvanlig ordning haver där insmugit sig ett antal felaktigheter :o/ Man blir lite less.
RaderaDen där ICA-reklamen har jag missat, men det du beskriver går ju helt i linje med deras vanliga lustifikationer :oD
Det har varit SÅ kul att ha dej här! Medelst du behöver lite mer vila från anstalten så är det bara att hojta till!
SvaraRaderaFörresten.. Gjorde du några framsteg på vägen till Åbo i forskningarna om vad E:s nya projekt heter? ;)
Pipi
Tro det? Mycket nytta har jag ju i vart fall inte fått vara till :o/ Men trevligt har det onekligen varit att få kampera i ert mysiga och smakfulla hem! Fast lillstumpan tycker nog att det är rätt okej att stränga tanten dragit dit pepparn växer, tror du inte?
RaderaJovars, framsteg gjordes nog, men löfte om käftknipning gavs också, hehe! Så den dyra modern får allt fortsätta sina egna uppbrytningsförsök ;o) F.ö. var E och jag strax innan vi var framme i Åbo inbegripna i så vildsinta diskussioner om universum och svarta hål, att vi helt missade att ta av åt rätt håll. Det blev en sväng in till centrum först innan jag blev avsläppt på rätt adress.