UNGEFÄR TRE OCH en halv kilometer utanför Mariehamn finns Ramsholmens naturreservat, ett underbart område för nära naturen-upplevelser och ett perfekt picknickmål. Dit tog jag mig i kylan och grådasket under gårdagen för en promenad längs den kilometerlånga vandringsstigen. Ramsholmen är i vanliga fall som vackrast i maj och juni, men i år låter den riktiga vårvärmen vänta på sig och det märks även där.
Här växer lastgamla hasselrunnor, jättelika askar och mängder av blomster typiska för en åländsk löväng. På våren domineras området av vitsippsblomningen och den rikligt förekommande ramslöken (Allium ursinum). Ännu är träden kala, men när allt är utslaget är det magiskt att vandra här eller slå sig ner med kaffe och mackor i strandkanten, som skymtar bakom träden till höger bild.
Ramslöken finns här i sådana oerhörda mängder att den bildar mattor över marken. När man ser det här förstår man verkligen varför stället heter som det gör.
Härutöver finns det också mängder av blåsippor (Anemone hepatica) och nunneört (Corydalis), men just den här tiden på våren är det utan tvekan vitsippan (Anemone nemorosa) som stjäl all uppmärksamhet. Om det vid mitt besök hade varit en riktigt solig dag hade hasselbackarna sett ut som om det snöat, men kylan gör att blommorna håller igen med sin fägring.
Hasslarnas hängen är tunga, till förtret för alla pollenallergiker, som min egen lilla A. Det behövs saftiga doser antihistamin om hon ska kunna följa med på en sådan här promenad.
Mycket till blad har runnorna ännu inte fått, men små ludna bladknoppar tittar faktiskt fram.
Längre fram på stigen, i en svacka, finns ett litet kärr. Här kommer det att prunka av gula svärdsliljor (Iris pseudacorus) så småningom, men tills vidare är det bara deras gröna, bajonettlika blad som skvallrar om vad som komma skall.
Längs kärrets kanter står kabblekan (Caltha palustris) i knopp. Det är en blomma som jag tycker är så läcker att jag nästan, men bara nästan, skulle vara beredd att anlägga en damm för sådana hemma vid ”Rucklet”.
Strax efter kärret var jag tillbaka där jag började. Vid ingången till naturreservatet finns en skylt som talar om att en vända här är en del av Jomala vandringsled. Den cirka 40 kilometer långa leden är relativt ny, den färdigställdes hösten 2008. Ännu har jag inte gått den själv, men jag skulle vilja!
Åh, det är vackert! Verkligen fina bilder.
SvaraRaderaYou've ain't seen nothing yet, baby! Det här är som en myggprutt i världsrymden jämfört med hur överdådigt vackert det kommer att vara om ett par veckor när det är lite varmare och hasslarna börjar skifta i grönt :oD
SvaraRaderaVisst är det ute vid Röjskär om jag minns rätt?Jag har satt kabeleka i blombänken vid stugan,den är ju så fin när den blommar,den gulaste blomman som finns tror jag.Lyser som solen.
SvaraRaderaVilken härlig promenad!! Kan tänka mig när det börjar spira lite mer hur fint där är. Du får helt enkelt ta en promenad till lite längre fram=)=) Härliga bilder!
SvaraRaderaHa en bra dag!!
Stickmamman:
SvaraRaderaJodå, du har så rätt. Ramsholmen ligger nästgårds med Peters hus. Den lilla hamnen där hans båt brukade ligga är nästan inne på reservatet.
Lena:
Du kan slå dig i backen på att det blir en promenad till om några veckor! Men ack-ack-ack, vad jag skulle vilja ha en riktig kamera - och ett makroobjetiv ... och ett tele. Det finns mycket sjöfågel runt Ramsholmen, men de är omöjliga att fota med en vanlig kompaktkamera :o(
Till sommaren är det vi som tar bilen över till Åland. Jag skäms att ha en så nära vit fläck på kartan.
SvaraRaderaJättefin blogg du har,ska titta runt lite.
På återseende.
Kram Viola
Hej
SvaraRaderaJag tyckte kabbelekans knoppar var fina...det blir säkert fina blommor av dom....
Vackra bilder! Våren är nog den finaste tiden på året, i alla fall!
SvaraRaderaHar spanat efter kabbelekaknoppar, men såg inte skymten av såna ännu...
Tycker så mycket om den blomman.
Har för mig att det finns rejält med ramslök på Gotland? Min syster bor där och jag minns att vi blev bjudna på soppa med ramslök nån gång för lääänge sedan. Och det var inte dumt alls (som jag minns det, alltså)!!!
Viola:
SvaraRaderaTycker jag apselut ni ska göra! Åland är mycket natur, havet är alltid nära och avstånden är korta. Gillar man att campa eller har husbil finns det nästan i centrum av Mariehamn en toppenfin campingplats; kommer snart om det här i min blogg :o)
Skånegrabben:
Kabbelekan har jättehäftiga blommor! Jag måste utan tvekan en runda till ut till Ramsholmen när blomningstiden har kommit :oD
Johanna:
Joo-o, jag tror att gotlänningar har ramslök de också. Jordmånen där är ju kalkrik, precis som här på Åland. Annars kanske det var kajplök du fick, för kajpsoppa är ju en gotländsk specialitet!
Ni har så vackert där ute i er skärgård. Du har lagt ut jättefina bilder.
SvaraRaderaC och jag tyckte det var så roligt att dottern vann, hon har väl dina gener ser det ut som. Förresten tyckte vi att hon liknade mamma sin väldigt mycket.
Själv är det bloggtorka som gäller här, men så fort det klickar till syns vi på nätet. Ha det bra
Åjo, rätt fint är det faktiskt här på Åland, när det kommer till kritan. Man blir ju lite hemmablind bara och ser inte alltid allt det vackra.
SvaraRaderaJaså, C är också in och kikar i min blogg? Det var ju skoj :oD Men att ni båda tycker att lilla A liknar på mig är ju lustigt; de allra flesta - inklusive jag själv - tycker att hon mest påminner om sin far. Fast honom har ni förstås inte sett ;o)
Skönt att veta att det bara är bloggtorka som drabbat dig! Jag har blivit så bortskämd med dina dagliga inlägg att jag nästan börjat oroa mig för att någonting hänt. Du återvänder när du gör det, en blogg får inte börja kännas som ett tvång. Jag finns kvar när du är redo :o)
Tack för naturstunden! Behövdes minsann efter dagens vedermödor. Ähummm ... eller efter två STORA bitar tigerkaka ...
SvaraRaderaTjollahöpp
En virtuell promenad är också en promenad, Anki! *he-he* Tigerkaka är aldrig fel. Inte chokladkaka heller. Eller sockerkaka ... eller sandkaka eller ... äh, kaka som kaka :oD
SvaraRadera