VILKEN TUR ATT jag har en blogg! Gårdagens oroliga inlägg (nu arkiverat) om min ”försvunna” bekanting har lett till resultat och jag kan ... puh! ... andas ut. Tack, alla som redan hann engagera er i hur jag skulle gå tillväga för att få reda på om något hänt!
Nu, i efterskott, känner jag mig hur fjollig som helst. Men, som jag skrev till ”försvinnlingen” i morse, då måste det väl ändå vara bättre att reagera än att ge blanka fan i? Vår värld far knappast illa av en lite mer utspridd bry sig om sin nästa-mentalitet eller vad säger ni andra?
Gud, så glad jag är över att allt är som det ska, det säger jag bara.
Jag missade ditt inlägg i går men visst ska man bry sig.Hellre en gång för mycket än en gång för lite.Här kollar vi alltid grannhusen runt omkring. Ryker det ur skorstenen? Lyser det i köket osv. Jag är också superkänslig när det gäller att känna av människors sinnesstämningar och kan ofta oroa mig ordentligt för mina medmänniskor. Skönt att det löste sig.
SvaraRaderaKram/ Kerstin
Härligt att läsa att det finns folk som bryr sig...alldeles för lite av den varan...särskilt i gamla svedala! Tyvärr...
SvaraRaderaSom sagt var...hellre en gång för mycket än...en fin dag önskar jag dig!
Steffe
Skönt att höra!
SvaraRaderaKram, Monica
Skönt att det ordnade sig,Kram
SvaraRaderaEtt bekymmer mindre, hurra!
SvaraRaderaAlla ovan:
SvaraRaderaOERHÖRT skönt att mina farhågor inte besannades! Ett av de fåtaliga guldkornen man får sig tilldelade i livet :o)