Liten lågprislycka

BÅDA AV MINA två köksborddukar, såna där av tyg med vatten­av­vi­san­de ytbehandling, sjunger på riktigt sista versen. Det finns nämligen en övre gräns för hur många års tvättar den plastiga ytan klarar av.

En ny duk har därför stått på önskelistan rätt länge nu, men det rätta mönstret i kombination med den rätta färgsättningen har inte dykt upp. I alla fall inte på rea. Men så i förrgår hittade jag på loppis ett utomordentligt alternativ: fyra stadiga, grönvitmönstrade bords­tab­let­ter för 1,50 €. För alla fyra, mind you, inte per styck.

Efter några timmars blötläggning och därpå följande tvätt är de bu­tiks­fina igen, och Tadaa! mitt ruckliga ”Rucklet”-kök har fått en vårvintrig an­siktslyftning. Ett knippe fräscha tul­paner skulle förstås inte sitta fel det heller, men i min värld har även slokande såna sin charm.

Om undertecknad själv kan man dock inte säga detsamma. ”Charmig” är knappast det första adjektiv som ploppar upp när jag kommer på tal. Men ett nypimpat, charmigt kök, det har jag!

Och ny i.v.-kanyl har jag fått idag, på höger istället för vänster arm. Men det jag inte har är ett utlåtande från Petrea rehabiliteringsklinik. Det kom inte med posten idag heller. Irritationen växte progressivt med ett jätteskutt :o/