Trots att jag sommaren 2007 plastikopererades för ett melanoma in situ (förstadium till elakartad hudcancer), sedan dess har ett öronblad på vänster sida som är något nummer mindre än det högra och per automatik ska kallas varje år, har det gått tre sedan sist.
Inför fjolåret hade jag nämligen ”fallit ur rullorna”, eftersom jag året därförinnan, fy mig, uteblivit från min förhandsbokade tid. En förarglig miss från min sida, eftersom jag råkade insjukna och hade annat att tänka på än mina prickar.
Detta till trots var dagens besök med andra ord en ren rutinundersökning och skulle inte innebära varken det ena eller det andra.
Ha! Jag glömde visst för en stund vem jag är, för visserligen ska det till att karvas ännu mer på mitt redan stympade öra. Måttet, som sedan länge enligt mitt förmenande förefallit mer än rågat, hade synbarligen ståplats kvar för lite till: en ny pigmentering i operationsområdet.
Ärligt talat, mina vänner, nu tycker jag faktiskt att jag har fått min beskärda del av ”smärta”. Skulle det inte vara dags snart för lite, lite ”fröjd” också ..? Det borde ju till och med någon som jag vara värd.
Fast det är klart, ett visst mått av fröjd är det förstås att antalet bibbalån av ”60+ och singel” idag nådde 100-strecket. Det är stort! Och fara värt att det börjar blir dags att anmäla boken till BTJ, så att även svenska bibliotek får en chans att köpa in tanten ;o)
Men suck! Nu är det bara skrurknän som saknas snart väl?
SvaraRaderaPipi
Typ. Fast jag har ju artros redan, så det som ligger närmast till hands är hjärtinfarkt eller stroke :o/
RaderaTar det aldrig slut? Jag blir mållös när jag läser ditt inlägg.
SvaraRaderaJag vet ingen som har sådan "otur" eller vad ska man kalla det för.
Men det är ju en himla tur att du kom iväg på den där undersökningen, för melanom är ju inte att leka med.
Kramen
monkan
Jodu, tjejen, här har du en som vid det här laget kan erbjuda en hel diversehandel med diagnoser, den ena "lustigare" än den andra :o) Och - konstigt nog - inte en enda som kan påstås bottna i det somatiseringssyndrom (fint ord för hypokondri), som den totalknäppe psykiatern i Åbo vill få det till att jag lider av.
RaderaVarken jag eller hudläkaren som tittade på mitt blivande Mr Spock-öra igår tror att den nytillkomna pigmenteringen är något att oroa sig för, men där har vi i alla fall en kvinna som hellre tar det säkra för det osäkra och ordinerar en biopsi. Fast denna helt och hållet läkarordinerade åtgärd lär knappast bidra till att höja min populäritetskvot hos vännerna på Ålands hälso- och sjukvård :o/
Det talas ju ibland om att hon/han är ett medicinskt underverk. Undrar just om du (på ngt omvänt sätt) kvalar in där..?
SvaraRadera/m-matten
Haha! Jodu, nog skulle jag väl tro det. Om inte annat, så bör jag väl rätt snart kvala in som detta i och med att jag lyckats överleva den "vård" jag hunnit med att få under de senaste tio åren? Det är i dagsläget inte bara på det utseendemässiga planet jag känner mig ovårdad, om jag så säger ;o)
RaderaDu vet ju att jag skämtar om allt, så du tar väl inte illa upp??!!
SvaraRaderaDu kommer snart att se ut som Dr Spock.
Den förskräckliga människan på fastlandet där de har billiga hus och gott fläsk hos grannen...
Instämmer till fullo! Det är den nya looken för 2013: Single Sided Star Trek :oD
RaderaDu skojar! Hjärtinfarkt och stroke är väl alldeles för lättdiagnosticerat för din smak. Men stackars dig! Är det inte dags för en helkroppsscanning så de kan reparera allt på en gång?
SvaraRaderaKram, kram /Kerstin
You've got a point! ;o) Såna skitsaker borde ju till och med en gröngrön AT-läkare klara av att diagnosticera utan nämnvärda problem.
RaderaJag får väl - helt i linje med den "diagnos" knaspsykiatern i Åbo försett mig med - ta och hitta på någonting lite roligare? Ja, jag menar om jag nu lyckats kverulera mig till hypotyreos, artros, osteoporos, borrelios och lite melanom ska det knappast vara några problem att tänka sig till fler komplikationer?
På Åland helkroppsscannas icke. Här punktbehandlas det, och då med tyngdpunkten på en punkt i taget. Helhetssyn..? Ha! Töm och glöm, skulle man kunna säga. Här gäller principen: har du brutit lårbenet kan du för fan inte komma och påstå att du samtidigt har fått en hjärtinfarkt. En sak i taget, tack så mycket! Var så vänlig, ta en ny kölapp och ställ er sist i kön.
Oj då! Glömde gratta till läsintresset. Sverige nästa, sedan filmrättigheter, Hollywood och en Oskar för bästa manus!
SvaraRaderaHahahaa! I wish! Men jag börjar faktiskt tro - själv - att tant Solveig kan ha ett visst underhållningsvärde, även för den svenska läsekretsen :o) Kiosklitteratur när den är som bäst, eller hur jag nu ska säga.
Radera