Garnnystan hoptrasslade med varandra så till den grad att en gordisk knut ter sig som ett enkelt halvslag. Ojämnstora maskor, för lösa alternativt för tajta trådar på baksidan, fula garnbyten osv. Bara skit. Riktigt bara skit.
Ända tills igår! Då inträffade ett av livets fåtaliga hallelujaögonblick, när jag lärde mig ett helt nytt sätt att sticka flerfärgat. Med en färg i taget, utan garntrassel, ett oerhört jämnt och fint resultat och propert "låsta" trådar på avigsidan!
Första projektet blir ett par pulsvärmare av ylleblandgarn. Så här ser de ut just nu:
Men de är i sin nuvarande skepnad långt ifrån färdiga! Jag har en massa idéer om hur de ska dekoreras för att bli mer personliga, lite mer konstnärliga. Pärlor? Mm ... kanske. Brodyr? Inte omöjligt! Fantasin får sätta gränsen :o)
Gudars, så inspirerande detta är!!
PS. Ett särskilt meddelande till G: krämen är den mest fantastiska man kan tänka sig och efter några kvällars smörjning känns mina gamla knastertassar mjuka som nykläckta bebisrumpor. Tack, min vän! :oD Har du förresten kollat din mejl på sistone..?
Jag stickar just på min sjätte (!) pippitröja/kofta, så då har man lärt sig att byta färg...
SvaraRaderaKram, Monica
Jo, jag har under årens lopp noterat att du har pippi på Pippi, och måste nog säga att du vid det här laget kan titulera dig proffs! :oD
SvaraRadera