lördag 9 mars 2013

Om hur det ena har en tendens
att leda till det andra

GÅRDAGENS INTERNATIONELLA KVINNODAG inspirerade mig till mer av det som brukar kallas för slöseri med kvinnokraft, dvs hantverk. Dagen till ära designade och tillverkade jag en för mig osedvanligt fe­minin produkt. Inte mycket fräsiga färger eller geometriska former här inte:


Annars uteblev, som väntat, all form av handfasta bevis för ens egen för­träff­lighet som representant för det täcka könet. Om nu inte kortet här under ska sorteras in under den rubriken..?

Klicka på bilden om du är nyfiken.

13 kommentarer:

  1. Dom är jättesnygga ju! Den där guldranden och spetsen som ser ut att han mönster av kronor passar väldigt fint ihop!

    Och kul med inbjudan. Tänker du gå?

    Pipi

    SvaraRadera
  2. Visst är dom lite så där "prinsessigt småflickiga"? :o) Och, btw, så råkar det faktiskt vara silver den här gången, inte guld.

    Om jag tänker gå på cocktailparty? Nä, skulle inte tro det. Eftersom jag ändå inte ska vidare till litteraturdagstillställningen på bibban efteråt känns det extramycket som överkurs. Plus att jag inte har nån "lilla svarta", mina öron numera inte klarar av det sorl som uppstår i såna där sammanhang och jag ändå inte kan "ta nåt" pga antibiotikabehandlingen.

    Fått nån resfeber ännu..? ;o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen resfeber än. Det mesta är ordnat. Passen i bykmaskinen, pengarna i nesessären, kläderna i bastun och häften av dotterns leksaker i kappsäcken. Typ...

      Har kalashuvudvärk idag så inget vill som jag vill. Men nog tror jag vi kommer oss iväg imorgon. Bara klockan ringer i tid OCH jag vaknar till den.

      Radera
  3. Åh vilka fina!
    Mitt fula, giriga tryne visar sig pronto och gapar: "vill ha, vill ha, VILL HA".

    Vad sägs..?

    Förövrigt önskar vi er en alldeles fantastisk helg (och kommande veckor också för den delen!).
    /M & m-matten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar. Och om "vill ha" blir omöjligt att bemästra finns de till salu på Etsy ;o)

      Radera
  4. Jättesnygga handledsskydd!
    Och den inbjudan var ju inte fy skam att få...grattis!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blev de rätt söta, de små "kungliga"..? Jag är faktiskt rätt nöjd med dem, om jag nu tillåts lyfta lite på min egen svans ;o)

      Radera
  5. Gillar, gillar, gillar! Så sötfina handledsvärmare helt i min smak. Klart du ska gå till Alandica :) Inte behövs nån lilla svarta o lite juice ska dom väl kunna bjuda på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, inte visste jag att du har en dragning åt det här romantiska hållet! Man lär sig nya saker hela tiden, även om sina medmänniskor :o)

      Nej, jag kommer inte att gå till Alandica. Orsaken är faktiskt mest att sånt inte ger mig något, utan mera tar/tär. I sociala sammanhang där det samlas mycket folk och det blir en ljudcocktail med många ingredienser går min hörsel i "baklås"; ljudintrycken blir för många och det slutar efter en kort stund med att jag hamnar under en bildlig glaskupa, där jag bara med mycket möda lyckas urskilja ett ljud/en röst i taget.

      Det här är ett fenomen som är mycket påfrestande, så numera undviker jag t.o.m. större middagsbjudningar o.dyl. Den här typen av ljudöverkänslighet verkar vara ett rätt allmänt förekommande fenomen bland sådana som drabbats av neuroborrelios och jag hoppas innerligen att det ger med sig av alla hästkurer antibiotika jag nu petat i mig. Ingen gillar förstås en trist jävel, som med glasartad blick står och trycker i ett hörn ;o)

      Radera
  6. Men marknadsföringen , Nina, tänk på den! Även om du bara står i ett hörn med stora solglasögon och silvriga muddar, så uppmärksammas du (och din skrivkonst). Och kom ihåg oss alla när du blir kändis!!
    Kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaa! Jag bara älskar dina kommentarer, Kerstin! Men det funkade ju i tiderna alldeles ypperligt för Greta (Garbo) att vara "hemlig", så jag skäms inte för att ta exempel av henne ;o)

      Och du, tant Solveig uppträder dessutom, sin lätta övervikt till trots, på en något mer modest arena än de riktigt välväxta elefanterna, helt utan ansatser till världsförbättring, filosofiska djupdykningar eller djuplodande analyser av det verkliga livet. En stunds förströelse, utan andra ambitioner än att roa, det är vad hon erbjuder :o)

      PS. F.ö. orkar jag inte putsa upp mig, försöka hitta något att ta på mig som inte är i behov av Kol 14-analys för att åldersbestämmas och ta mig dit och dän för en liten timme. Just nu orkar jag faktiskt nästan ingenting. Borreliosbehandlingen börjar ta ut sin rätt, om jag så säger.

      Radera
  7. Klart du ska gå!! Kör original/kuf-stilen. Mörka solglasögon och öronmuffar. Gå dit tidigt, ta med en lunchlåda ( TOM ), säg att du har bråttom hem och begär doggybag. De kan väl inte servera cocktails utan snittar och Horror Dövres?! Tar du med tillräckligt stor låda, så kan du fixa lunchen till ett par dagar framöver och publicitet för flera veckor!!
    Kantareller are a girls best friend.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle vara för publicitetens skull då ;o) Och öronmuffar råkar jag faktiskt ligga inne med, till och med två par.

      Fast själv skulle jag föredra bajsbrun basker nerdragen till näsroten, lite för korta, elastiska skidbyxor à la 1960-talet och en noppig, urtvättad kofta i Banlon i puderrosa, toppat med en läcker krokodilväska av äkta tantmodell (med knäpplås och blankt foder) och ett par urtvättade Converse av basketmodellen.

      Men nu råkar det vara så, att till denna festklädsel tarvas hornbågade, runda glasögon med linser tjocka som flaskbottnar. Emedan jag inte har sådana går således hela planen i stöpet, oaktat publicitetsvärdet. Smällar man får ta ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!