tisdag 9 april 2013

[tillverkningsdag]+
[(Π×(((30÷360)×(√30²))÷360))] dagar
≈ [förväntad sista förbrukningsdag]
 
DEL TVÅ

MAN BEHÖVER LITE spänning i tillvaron, inte sant? Förutom det över­raskningsmoment som posthämtningen så gott som dagligen är, har jag upptäckt att innehållet i mitt ägandes kylskåp kan vara mäkta in­tressant.

Ni minns yoghurten, va? I det fallet kan jag omfatta att innehållet fort­farande är nyponblåbärsfräscht ett par veckor efter bäst före-datumet. Det är ju en syrad produkt, vakuumtätt förpackad och så där. Rätt självklart att den bara håller och håller, förutsatt att den förvaras svalt.

Men det här?!


Av orsaker jag inte tänker gå närmare in på har jag råkat ha den här industriellt bakade bullalängden i kylen. I lördags, tretton dagar efter utgångsdatum, öppnade vi den till eftermiddagsfikat. Med viss miss­tänk­samhet bör tilläggas, för det är trots allt bröd vi talar om. Och kombinationen bröd och fuktig kylskåpsförvaring brukar inte vara hejsan.

Men, men, det vi faktiskt initialt trodde var mögel visade sig vid ett närmare studium vara kardemummaprickar. Således förelåg inga vi­suella oegentligheter, längden gav inte ifrån sig någon konstig doft och smakmässigt var den vad man kan förvänta sig av en fabriks­pro­du­cerad bageriprodukt. Helt enkelt hur fräscht (?) som helst alltså, och efter en 20 sekunderssväng i mikron kändes bitarna som nybakade. Tretton dagar efter bäst före?!

Igår, den femtonde dagen, tog jag den sista, helt felfria biten. And I obviously live to tell. Då hade den dessutom legat i en öppnad för­pack­ning i två dagar, i fuktig miljö. Men ”möglet” var fortfarande kar­de­mum­ma.

Om det är sånt här som folk i gemen livnär sig på, då börjar jag fak­tiskt begripa varför man i USA enligt hörsägen börjat få problem med att de avlidna inte riktigt vill återgå till Det Stora Kretsloppet inom för­vän­tad tid. Snart kan de förmodligen hoppa över den där biten med bal­sa­mering helt och hållet, för den blir ju liksom ordnad redan in real life.

Anna Skipper har helt rätt: Du är vad du äter.

Fast jag tror inte hon menade ”väl­kon­serverad”.

6 kommentarer:

  1. Den hållbarheten skulle det vara på det man själv bakar.HaHa Men det är nästan kusligt att det kan hålla sig så.Vad innehåller det folk äter av.Har ni vår där nere?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadu, vad den här bageriprodukten innehöll, som fick den att hålla i all oändlighet, det skulle jag bra gärna vilja veta. Eller också inte :o/ Men det är tur att det inte står köpebröd på menyn så ofta här i huset.

      Våren dröjer och lär vara minst tre veckor försenad i år. Fast redan det att ljuset återvänder är som ett underverk i sig. Den gångna vintern har varit osedvanligt tungrodd, på många sätt och vis.

      Radera
  2. Precis vad jag sedan länge har påpekat, vi blir koncerverade innifrån av det som finns i de hållbara produkterna. Om det sen är av ondo eller av godo är svårt att veta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För eget vidkommande har jag mycket svårt att tro att det skulle vara av godo. Ju mer onaturliga, kemiska komponenter vi får i oss, desto fler t.ex. cancersjukdomar kommer vi att drabbas av, det tycker jag säger sig självt. Och adderar vi alla de hundratals kemikalier vi dagligen får i oss via diverse hygienprodukter ... usch, nej, det vill jag inte ens tänka på. Allra värst är det förstås för alla våra små, bebisar och småbarn, som är extra mottagliga och känsliga.

      Radera
  3. Hade en köpt tårtbotten i köksskåpet som låg där (lite med vett och vilja bara för att testa) i över tre månader efter sista datum. Jag slängde den när den blev stenhård inne i sitt plast. Den möglade inte den heller.

    Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. All anledning att bli mörkrädd, eller hur?

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!