Jeez ... Det är ju för helskotta lika mycket som jag amorterar på mitt ruckellån varje månad! För ett par skor!! Och då inte ens ett par rejäla vandringskängor i Goretex, med traktordäckssulor, skidpjäxsnörning à la mitten av förra seklet och höga skaft, som med lite flyt håller i åtta-tio år. Minst.
Så vi är sannerligen olika vi mänskor, med väldans olika prioriteringar. Somliga tror envist på att lyckan ligger i [ännu] ett par nya vårskor för en halv förmögenhet, medan andra är glada om en förpackning nya nittiocentimetersskosnören får plats i månadsbudgeten.
Själv fyndade jag det sistnämnda på loppis i förra veckan. För 50 cent!
Det är lycka, för mig. Men så råder det ju inte heller någon större tvekan om att jag är rätt annorlika. Och med nya skosnören håller mina för några år sedan second hand-fyndade vinterkängor säkerligen ett par säsonger till :o)
*)
När jag arbetade i Stockholm passerade jag varje dag förbi de lockande skyltfönstren i en "dyrbutik". En snygg vårkavaj kostade ungefär lika mycket som jag fick ut i månadslön efter skatt.Skor däremot kan jag lägga ut en förmögenhet på. Och då blir det inga tjusiga italienare utan de foträta kvalitetsskor som till min förvåning faktiskt passar på mina konstiga fötter.Sedan går jag i dem i många år, tills de börjar falla i bitar, så kostnaden per år blir ändå inte så stor.
SvaraRaderaKram, kram /Kerstin
Jovars, nog tycker även jag att skor får kosta. Men under de förutsättningar som du nämner, inte bara för att "Å, jag känner för ett par nya vårpjuck! Mina Balenciagor från ifjol är ju alldeeeles fel färg i år."
SvaraRaderaFör X antal år sedan investerade jag t.ex. i ett par rejäla arbetsskor från finska Sievi i svart läder, Goretexskikt, stadiga sulor och stålhättor i tårna. Dyra som bara den, men sen hängde de med i åtta år också. Och räddade livet på mina fossingar ett flertal gånger under värsta ruckelrenoverandet. Det hade inte ett par Balenciagaballerinor fixat ;o)
Här läggs inte mycket pengar på skor å kläder.
SvaraRaderaJag gillar inte att gå på affärer det är ju bara jobbigt.Jag nöter på det jag har.Mina dyraste skor jag inhandlade för flera år sedan var ett par finska vinterskor för 1200 å dom lär hålla i många år.
Jag håller helt med dig! Det är asjobbigt att shoppa. Jag fattar inte hur så många kan se det som ett nöje. Att prova kläder och skor är värst av allt, så det undviker jag så gott det går - vilket inte är särskilt svårt :o)
RaderaJag tror att vi är fler som inte skulle köpa ballerinaskor till det priset än de som skulle göra det.
SvaraRaderaLite kul att du tog upp detta ämne just nu med tanke på mitt nästa blogginlägg. Det kommer i morgon under temat "Fynd".
Du har förmodligen rätt i att målgruppen för dessa kostsamma skodon är rätt liten. Men den finns, och är dessvärre ofta den som sätter ribban för "vanligt folk" genom att "bestämma" vad som är fiint och vad som inte är det. Och så slår konsumtionshysterin klorna i många stackare som ruinerar sig i jakten på den köpta lyckan och "perfektionen". Ack ja ... *djup suck*
RaderaKom idag underfund med att jag har ett par rejäla vinterstövlar (ja du såg dem ju när du var här, mina Sievi-arbetsstövlar) och dem har jag gått med hela vintern, överallt.
SvaraRaderaSommartid går jag oftast med mina fejkcrocs. Finns några andra par skor och stövlar också men undrar om jag ens kommer upp i 10 par.
Så jag tror vi ligger rätt lika på sko-kontots utgifter. ;)
Pipi
Sievi rules!! O, som jag saknar mina gamla arbetsskor med stålhätta ... Men de tog helt enkelt slut efter många års i princip daglig användning. För att inte tala om skogsarbetartiden med bostadstomten där inget hus byggdes och därpå följande ruckelrenovering.
RaderaSommartid är det samma för mig. "Crocs" (från Sparis) i trädgården, rejäla joggingskor eller "tjockbottnade" sandaler för promenader. Visst har jag väl några par fotbeklädnader till, men jag skulle inte tro att deras samlade värde kommer upp till priset för ett par ballerinor av märket Chloé ;o) De flesta är nämligen second hand-köpta.