onsdag 30 maj 2012
Gulli-Gullan, koko som en ... talgoxe
DET TRODDE JAG aldrig, att mina nyss uppskruvade holkar skulle få intressenter redan denna vår! Men det råder inga tvivel om att det är inflyttare på gång. Alla tre holkar inspekteras gång på gång, men om det är olika eller samma par vet jag inte. Hur som haver kan det bli ännu fler fågelbebisar på gården än jag räknat med :o)
Andra bebisar jag inte heller räknat med är den frikostiga självsådden av digitalis, varav majoriteten valt att gro i rena gruset:
Precis som prästkragarna. Den här bamsiga ruggen har jag sannerligen inte planterat mitt på grusplanen, den bara valde att slå sig ner där utan att be om lov. Det har inte ett enda av de otaliga prästkragebarnen gjort, och de allra flesta hittar jag under min kopparhäggmispelhäck. Den med ordning planterade prästkragen gick dock ut redan efter första sommaren. Vem rår väl på naturen..?
Jordgubbarnas blomning drar igång nu. Gud give, att det inte blir några frostnätter ... Jag får allt lov att hålla noga koll på väderprognosen, så jag hinner ut och bädda in plantorna i fiberduk om det skulla nypa till och bli riktigt kallt.
Nån som däremot inte har koll alls är min endokrinolog. Kl. 14 idag hade jag telefontid bokad med honom. Han skulle ringa. Nu är klockan strax 16, så jag ringde för en stund sen till sjukhusväxeln för att checka att karln faktiskt är på jobb. Jodå, det är han. Men det är helt klart att lilla jag och mina små bekymmer har väldigt låg prioritet.
Avvakta du, han ringer säkert svarade växeln. Och gör han det inte får du väl återkomma imorgon.
Jamen, tjena! Vad liknar nu det för något?! Vore jag inte så makalöst trött och slut skulle jag bli förbannad. Riktigt förbannad. Och blir jag det är jag inte rolig.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Nu kunde jag inte hålla mig längre. Nu blev det ett blåregn. Wisteria macrostachys 'Blue Moon' heter sorten och lär ska vara bra, härdig i zon 1-4(5). Och om 75 år ser den säkert ut som jag önskar mig :o)
På kvällen mådde jag lite bättre och fick blåregnet i jord. Dessutom började jag förstora rabatten invid infarten efter en idé av väninnan S, som också skänkt mig en hel hink med lungörtsplantor. De hamnade där, plus ett par småplantor jättedaggkåpa och en alunrot med blodrött bladverk.
Andra bebisar jag inte heller räknat med är den frikostiga självsådden av digitalis, varav majoriteten valt att gro i rena gruset:
Precis som prästkragarna. Den här bamsiga ruggen har jag sannerligen inte planterat mitt på grusplanen, den bara valde att slå sig ner där utan att be om lov. Det har inte ett enda av de otaliga prästkragebarnen gjort, och de allra flesta hittar jag under min kopparhäggmispelhäck. Den med ordning planterade prästkragen gick dock ut redan efter första sommaren. Vem rår väl på naturen..?
Jordgubbarnas blomning drar igång nu. Gud give, att det inte blir några frostnätter ... Jag får allt lov att hålla noga koll på väderprognosen, så jag hinner ut och bädda in plantorna i fiberduk om det skulla nypa till och bli riktigt kallt.
Nån som däremot inte har koll alls är min endokrinolog. Kl. 14 idag hade jag telefontid bokad med honom. Han skulle ringa. Nu är klockan strax 16, så jag ringde för en stund sen till sjukhusväxeln för att checka att karln faktiskt är på jobb. Jodå, det är han. Men det är helt klart att lilla jag och mina små bekymmer har väldigt låg prioritet.
Avvakta du, han ringer säkert svarade växeln. Och gör han det inte får du väl återkomma imorgon.
Jamen, tjena! Vad liknar nu det för något?! Vore jag inte så makalöst trött och slut skulle jag bli förbannad. Riktigt förbannad. Och blir jag det är jag inte rolig.
TRÄDGÅRDSNOTERING
Nu kunde jag inte hålla mig längre. Nu blev det ett blåregn. Wisteria macrostachys 'Blue Moon' heter sorten och lär ska vara bra, härdig i zon 1-4(5). Och om 75 år ser den säkert ut som jag önskar mig :o)
På kvällen mådde jag lite bättre och fick blåregnet i jord. Dessutom började jag förstora rabatten invid infarten efter en idé av väninnan S, som också skänkt mig en hel hink med lungörtsplantor. De hamnade där, plus ett par småplantor jättedaggkåpa och en alunrot med blodrött bladverk.
Sparat i följande arkivlådor:
Hälsa - sjukvård,
Trädgård 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nog finns det mycket konstigt här i världen, prästkragar som föredrar grusplaner i stället för matjord och läkare som inte ringer när dom ska.
SvaraRaderaÄr det likadant på Åland som i Sverige, att läkarna får sköta administationen själva? Det måste ha varit en jättemiss den dagen dom tog bort läkarsekreterarna och la det jobbet på läkarna i stället. Det vore bättre om dom fick ägna sig åt det dom är utbildade till, då kanske också sekreterarna såg till att doktorn ringde upp sina patienter på utsatt tid.
När vi skulle sätta upp nysnickrade holkar mulade vi ner de trävita byggena i jord först för att dom skulle bli mera diskreta. Dom accepterades på direkten.
Det vete sjutton hur det är med den administrativa delen av läkarjobbet nuförtiden, men numera är det vanligare att det är doktorn som ringer upp än att du ringer upp honom/henne på en bestämd tid. Enligt min erfarenhet funkar det definitivt inte bättre än det gamla systemet.
RaderaMetoden att "smutsa ner" holkarna med jord är inte dum alls, men eftersom jag till hösten ska måla mina i samma kulör som fasaden var det mindre lämpligt i det här fallet. Få se om de godkänns fullt ut eller om det bara är i spekulativt syfte de haft så flitiga besök den senaste tiden ;o)