Men än är det sommar kvar! I rabatten utanför Glaspalatset har det t.ex. plötsligt dykt upp en blommande godetia, som jag inte kan minnas att jag sått. Men det måste jag ju ha gjort, något år. På samma ställe blommar nävorna om och intill livas tillvaron upp av självsådda ringblommor, som nu, när de vissnade fingerborgsblommorna rensats bort, fått lite Lebensraum att tala om.
Och ser man på! I rabatten vid infarten har ett självsått lejongap etablerat sig bland all astilbe!
Astilben tillhör en av mina sensommarfavoriter. Den kommer först när det mesta av allt annat är överblommat och står fin länge. Dessutom verkar det vara så lyckligt att den trivs där den står, för beståndet blir bara större med åren.
Något som också blivit större – rejält mycket större – är de toppsticklingar jag i våras tog av en köpebasilika från senvintern. Minns ni?
Från sina småkrukor fick de till sommaren flytta över i större saker och jag har planterat i samma ekologiska plantjord som jag använder i växthuset. Hela långa sommaren har jag knipsat av dem till matlagningen och det verkar som jag kommer att ha glädje av dem ett bra tag till. Någonstans läste jag om någon som haft en och samma basilikaplanta i åtta år. Det ni!
Igår satte jag äntligen punkt för häcksaneringen, som summa summarum tagit i princip en arbetsvecka i anspråk. Syrener är vackra, men ävenledes ett otyg. Följande på listan är förberedelse av två nya pallkragslådor inför nästa vår. Men det blir inte idag. Idag har jag, för ovanlighetens skull, tänkt kosta på mig att bara vara; slöa, slappa och göra rakt ingenting.
Men jag lämnar inga garantier, för jag är ju som jag är, född med en hel myrstack i brallorna. Dessutom lindras både ledbandsvärk, artrosstyvhet och skallgung av att jag är i mer eller mindre konstant fysisk rörelse! Stillasittande kontorsråtteri är numera inget för mig – och dessutom är det så sant som det är sagt: det växer ingen mossa på rullande stenar ;o)
Jo, du har nog rätt - det är den begonian!
SvaraRaderaKul när växter sprider sig på rätt ställen, alltså där man kan ha dom kvar. Och att det är vackra växter förstås!
Det där med häckar att otroligt jobbigt. Vi hade en amerikansk hagtornshäck på två sidor av vår tomt i Stockholm. Den har sylvassa stenhårda taggar som är 4-5 cm långa, så det var förenat med livsfara att klippa den. Alltså något jag inte gjorde. Trots det hände det att båda jag och vår dåvarande hund taxen Brasse fick sylar i oss. Inte kul - så var glad över att det är syren du jobbat med! *fniss* Man måste ju se allt från den positiva sidan.....
Jodu, av allt som frösår sig både här och där är det ju inte alltid sånt som man vill ha - i alla fall inte på de platserna och i de mängder de har en förmåga att föröka sig. Som mattram till exempel. Jättesöt liten blomma, men med en fruktansvärd tendens att sprida sig som en veritabel löpeld.
RaderaNär det kommer till häckar, så är ingen av mina tre sorter avsedda att vara klipphäckar. Det är bara nu, under uppväxt- respektive föryngringsskedet, som jag måste ta itu med dem mellan varven. Sen ska de mer eller mindre sköta sig själva. Grannarna har en hagtornshäck, så jag vet hur jävliga de kan vara. Fy, vilken taggar!
Härligt med alla sensommarblommor! och det har visat sig, att det verkligen lönar sig, att klippa ner överblommade växter, dom kommer igen med en andra blomning!
SvaraRaderaDet är samma här, jag har svårt att bara sitta still och göra ingenting - tråkigt...
Men idag är det faktiskt mulet här och nyss kom det en liten skur, så det blir väl inte så mycket gjort utomhus idag, kanske!
ha en skön helg, kram, Monica
Det är faktiskt förvånansvärt många sorter som bjuder på mer blomning trots att de klippts ner. Min stora rugge med oregano - nu starkt decimerad - klippte jag ner till bara några centimeter ovan jord för några veckor sedan. Nu har den vuxit till sig igen och har massor med knoppar. Därmed måste den klippas en gång till när den blommat om, för om det är något som sprider sig lite väl villigt är det oreganon :o/
RaderaJag tycker det är så skönt att det blir höst. Svalt ute - varmt inne, mörkt och mysigt. Som att dra en skön yllekofta omkring sej.
SvaraRaderaPipi
Nånä, inte har jag så där principiellt något emot hösten jag heller. Tempot går ner och det är aldrig fel. Men mörkret som ökar för var dag som går är inte något jag kan påstå att jag längtar efter. Trött är jag trots att det är ljust på sommaren, men den tröttheten är ingenting mot den jag numera upplever när mörkret väller in över norra halvklotet. När det är som värst skulle jag gärna dra på mig den där sköna yllekoftan, rulla ihop mig som en gammal bälta under ett värmande duntäcke och sova ända till mars.
Radera